När jag nu skrivit färdigt så inser jag att detta inlägg blev jävligt långt. Ni som inte orkar läsa, skit i't! :-)
Jag vill också understryka detta är mina högst personliga åsikter, och andra har säkert upplevt samma händelser på ett annat sätt. Jag talar inte för WL, för tidigare styrelse eller LHC. Bara för mig själv. Det står er fritt att beskriva er syn på saken, eller att såga mina ställningstaganden. Om någon känner sig felaktigt utpekad, sårad eller hunsad så får ni väl söka tröst hos någon ni gillar...

På den tiden då vi var på väg upp i Elitserien (nu snackar vi 90-tal) så blev White Lions ett antal gånger en angelägenhet för riksmedia. Ni minns väl rubrikerna om "Svarta svansen"? Ett antal tråkiga incidenter bäddade för detta, och vi kan förstås inte skylla på någon annan, även om det hände att en tom ölburk förvandlades till en "livsfarlig projektil" i tidningen. Vi hade ett visst rykte, och vi gjorde förstås inget för att förändra det. Epitetet "problemsupportrar" störde oss inte så mycket då vi levde efter den sköna devisen "Never mind the bollocks!".

I början av 2000-talet klev jag själv in i styrelsen i WL och vi hade ett par bra år då vi betraktades som en riktigt bra klack. Samarbetet med LHC löpte fortfarande väl, som det oftast gjort, även om vi började skönja vissa försämringar. Folk från LHC var inte lika intresserade av att delta i våra aktiviteter, komma på våra årsmöten och så vidare. Undantag fanns, men de var få. Dialogen var ändå allt som oftast bra, även då det inträffade incidenter på, eller vid sidan av, läktarna.
Det enda smolket i vår läckra bägare var väl att det blev alltmer uppenbart att LHC skulle föredra en klapp- och klangklack. Iklädda matchtröjor skulle vi gärna trumma (hemska tanke) och försöka glömma hatramsorna och bara vara en gullig superstars-kopia. Tack och lov så blev det inget med det. I alla fall inte då...

För några år sedan så utkristalliserades dock ett gäng som tog det här med stök kring matcherna till en ny nivå. Kulmen kom då LHC stängde av 5 supportrar efter den numera berömda bengalincidenten i Jönköping. I det läget valde styrelsen i WL att följa LHC's beslut, och dessa personer blev avstängda även från WL's aktiviteter under den säsong det gällde. Det bör i sammanhanget påpekas att den större delen av de avstängda personerna under åren bidragit bra inom föreningen, både på och utanför läktaren. Av ett antal skäl blev det dock nödvändigt att fatta beslut om avstängning även för oss inom WL.

Detta skapade en omedelbar konflikt mellan styrelsen och den "stökiga" delen av medlemmarna. Det gagnade förstås inte någon och splittringen inom föreningen blev enorm. Inget kul läge, och det blev inte bättre efter årsmötet då det var uppenbart att det fanns två läger som hade helt olika visioner om framtiden för White Lions. Ã…rsmötet det året följdes (vilket ingen forumbesökare lär ha missat) av bråk och pajkastning. Dessvärre märktes det också på läktaren, då det plötsligt fanns en "övre" och en "nedre" del på läktaren, som verkade ha som mission att motarbeta varandra. På övre delen av ståplats återfanns de tidigare avstängda samt en del övriga personer. Och även om dessa hade en del "stökiga tendenser" så bidrog de ändå i allra högsta grad till att läktarkulturen levde. Möjligen med ett minus för att hatramsorna tilläts dominera i lite för stor utsträckning.

Det hade kanske gått att göra något riktigt bra av de olika viljorna trots allt, men istället bestämde sig ett gäng som huserade på nedre ståplats för att agera som någon form av moralpoliser. Det tog sig uttryck i att inte delta i någon av de ramsor som "övre" drog i gång, försöka överrösta desamma etc. Istället ledde det bara till att det blev sämre på läktaren, och eftersom ingen bra "klackledare" stod att finna som kunde jämka samman viljorna så försämrades det ytterligare. I sammanhanget ska det också sägas att den "övre" delen inte precis visade någon större vilja till samarbete.

På årsmötet som följde klev större delen av styrelsen av, och öppnade därmed för någon slags nystart med nya människor i styrelsen. Vissa sitter kvar idag, vissa inte.

Blev det då bättre?

Av privata skäl hinner jag inte resa så mycket längre, och deltar inte aktivit i WL. Därför får jag koncentrera mig på frågeställningen "Blev det bättre på läktaren?".

Jag tycker inte det. Delvis beror det förstås på att många äldre i klacken har klivit åt sidan och numera återfinns på sittplats. Delvis beror det på att flera av de som blev avstängda (och deras polare) var den viktig del på läktaren. Det kan ingen ta ifrån dom. Av förståeliga skäl är de troligen inte intresserade av att bidra inom WL nu för tiden. Vilket också till stora delar säkert beror på att delar av den sittande styrelsen utgörs av den moraliserande "nedre" delen av ståplats.
Dessutom uppfattar jag det så att delar av den sittande styrelsen gärna skulle vilja forma om WL till att bli mera "mainstream". Klapp o klang, superstars-kopia eller vad ni vill. Att forma WL till en "Kategori C"-föreningen vore förstås inte så framkomligt, men jag själv kan åtminstone inte identifiera mig med några klapp o klang-fasoner. Här vill jag också påpeka att det är enskilda element i styrelsen som jag uppfattar som förespråkare för Klapp o klang-vägen. Dessutom vet jag att det finns folk i styrelsen idag som gör vad de kan för att ena WL's styrelse när det gäller att sätta sig emot allsköns påhitt som kommer från LHC. Det hände nog att vi visade för mycket mjuk rygg. Gör inte om samma misstag!

Själv trodde jag en gång i tiden på att någon form av medelväg skulle funka. En fanatisk samling människor med LHC's bästa för ögonen, som dock inte skulle tillåta några motståndarfans att spela Allan samt skapa ett helvete för alla motståndarlag i vår hemmaborg. En stökig incident då och då, för att visa att vi fortfarande var på banan typ... Så som det alltid har varit. Men det är en ny tid, och inte minst har LHC blivit överkänsliga för tryck från media och sponsorer. Eftersom de samtidigt valt att lyssna allt mindre på sina fans, så finns det viktiga saker att ta tag i inför framtiden. Om vi nu ska ha kvar någon supporterklubb om ett par år så vill det till att WL's medlemmar på årsmötet väljer en styrelse som kan ta läktarkulturen i Linköping ett steg framåt.

Som sagt, långt blev det, men det här är i alla fall min syn på tingen.

Never mind the bollocks!