För att inte gå off-topic i andra trådar med mina tankar så skapade jag en ny tråd för att skriva av mig om Ståplats-podden.

Jag vet att flertalet i det här forumet tidigare varit lite negativa kring podden för dess anekdoter och snack om läktarkultur. Själv har jag dock alltid tyckt att det varit lite av en frisk fläkt inom hockeypoddar eftersom det inte enbart varit snack om hockey som alla andra hockeypoddar och det har dessutom varit lite av en reklampelare för läktarkulturen i Linköping. Att det är lite mer ledig jargong har också haft sin charm kan jag tycka.

Men fokuset har sakta ändrats och redan i augusti 2024 lyfte jag fram detta:

Gardet Själva hockeyn brukar dock ta upp ungefär hälften av avsnitten och för en podd som heter Ståplats Podcast så är det nästan för mycket för vad podden egentligen handlar om (supporterlivet). Vill man ha enbart hockey kan man vända sig till Correns podd, men jag tycker annars att Ståplats Podcast har en bra balans mellan diskussioner om hockey och supporterkultur.

Och nu är vi vid den punkten där läktarkulturen totalt utelämnats i flera avsnitt den här säsongen och de två senaste fick mig att reagera. I avsnitt 129 nämns ingenting om läktarinsatserna under veckan (HV borta, Luleå hemma) och de kommande resorna till Göteborg och Stockholm avhandlas på ca 15 sekunder. Samtidigt ägnar de nästan 50 minuter åt att snacka om hur det ser ut på isen, spelarnas inställning och felaktigt lyfta fram att Zackrisson inte haft ansvar för anfallare tidigare. I senaste avsnittet (130) är det lite mer förståeligt att mer tid ägnas åt laget eftersom både PJ och Tony lämnade under veckan, men fortfarande så ägnas 45 minuter åt det här och sedan snack om Frölundamatchen under 10 minuter.

Notera att man inte ens nämner om resan till Göteborg alls! Man kunde väl tro att det skulle vara värt att nämna om att en buss med LHC-supportrar, samt flera som tog sig dit på egen hand, var på plats och stöttade laget trots allt som har hänt? Trodde det var viktigt att poängtera ett av det viktigaste med läktarkulturen: att vi står bakom laget oavsett – att WL får iväg en buss trots att inställningen i laget varit dålig och att folk åker ändå trots förutsättningarna innan match där ingen väntade sig seger. Men nej, tydligen viktigare att beundras över Nick Shore och fråga sig ifall Kokkonens passning egentligen var ett skott? Nej Palm, det är ganska tydligt att Kokkonen ser Shore på bortre så det är inte ens värt att ta upp.

Men varför håller jag på att rabbla om det här? Jo för att i avsnitt 127 pratade Jakob, ordförande i WL, om ståplatsläktarens bekymmer under säsongen och sa följande:

Vi behöver få mer folk som är intresserade av själva läktarkulturen

Tre veckor senare har alltså diskussioner om läktarkulturen lämnats ute helt och hållet två veckor i rad. Visst förstår jag att man behöver snacka om matcherna under veckan som varit, men måste det hålla på i nästan en hel timme innan man går till nästa punkt? Speciellt när allas resonemang låter likadant och alla håller med varandra om allt? Blir tråkigt att lyssna på helt enkelt. Man har heller i princip inga gäster längre som hade kunnat väga upp det här.

Att man inte har några gäster längre har också gjort att en viktig punkt om supporterlivssnacket har försvunnit, nämligen ståplatsanekdoten. I de äldre avsnitten var det min favoritpunkt eftersom den knöt an till WL:s, och på så sätt LHC:s, historia, vad vår identitet har varit och hur vi kan knyta tillbaka till den i modern tid. Men nu är den borta och det är svårt att inte känna att mycket av supportersnacket hängde på den punkten och när den inte finns känns det som att diskussionen överlag glöms bort.

Man må skriva att man är “en podcast-produktion i nära samarbete med White Lions”, men med tanke på vilka som är med (ordförande, medgrundare, gamla capo, hymnsångare och vad nu Rogga hade för roll kring Fanzine) så blir det mer eller mindre WL:s kommunikation utåt. Jag kan då tycka att man har ett ansvar i att själva lyfta fram läktarkulturen och framför allt när man har verktyget till det. Och de har haft en viss påverkan på ståplats, till exempel efter att Biffen sagt att vårt kära LHC-ramsan var en “moll-ramsa” så slutade Filip dra igång den (på senare tid har den dock kommit tillbaka) och körde mer på Stora Stolta Linköping eftersom de i podden hade sagt att det var en ramsa som varit med sedan början.

Här tycker jag att Filip skulle ha stått på sig för några få – som inte ens är aktiva på ståplats längre – ska inte ensamt få tolkningsföreträde för vad som sjungs på våra läktare. Det visar dock att podden ändå har en viss påverkan på mentaliteten på ståplats och snacket om läktarkultur är viktigt för att bibehålla den mentaliteten vi vill ha. Men vad har snacket varit den här säsongen? Det har varit att man numera går på hockey främst för att vara med sina “hockeykompisar” och dricka öl, vilket är vad som hänt den här säsongen där flertalet hänger i barerna under perioderna istället för att vara på läktaren.

Nu kanske vissa tycker att jag är lite orättvis då det låter som att jag skyller nedgången på ståplats på podden, men jag vill poängtera att mycket ligger på WL-styrelsen själva som inte har mer kommunikation än när man lägger upp resor och det är något jag tycker man borde bli betydligt bättre på. Men just kring att sitta i baren kan jag faktiskt anklaga Ståplats Podcast eftersom det var de som pushade för att man skulle ha alternativet att kolla på matcherna i barerna under förra säsongen.

Ni får ursäkta rabblandet, men jag har grubblat mycket den här säsongen då det varit en frustrerande säsong på läktaren och när podden som heter Ståplats Podcast ägnar lite eller nästan ingen tid alls åt just ståplats så blir man trött på det till slut.

Tack för mig och ses i Stockholm ni som ska dit!