10 timmars sömn, lite dagdröm och nu är bilden klar: LHC har återigen satt sig i en omöjlig situation.
Min teori är att man återigen misslyckats med att få spelarna att köpa in på spelidén och att man återigen lyft bort självförtroendet från annars relativt bra spelarmaterial. Argument/tecken som jag ser är:
- I samband med första träningsmatcherna och utan att det egentligen skrivits om det förutom i någon enstaka tråd på bullen, svarade Jakobsson på en fråga kring ändrad spelidé att “det där har fått för stora proportioner (…)” Det fick mig att fundera på vad sjutton som föranleder ett så defensivt svar när det knappt ännu är uttalat i media att man ska ändra sitt sätt att spela. Man måste anta att det var ett utryck för någonting internt.
- Bergsten ifrågasätter ambitionen att föra spelet med bef spelarmaterial, Wikegård gör samma sak, undertecknad hade fö. samma resonemang 18 aug med @Sillen och @PuckOut. Kontentan är att världen runt omkring spelarna inte köper idén.
- Om typ alla som intervjuas om LHC:s plan att bli mer puckförande deklarerar sitt tvivel så måste man anta att mörkertalet också är enormt = spelarna hör detta konsekvent och har förmodligen gjort en tid. Skulle de mot förmodan stå emot detta lär det ha blivit en självförtroendeskalldusch som heter duga efter 8 raka torsk där man man emellanåt knappt får ha pucken. Nu är det ju helt omöjligt för dem att tro på det man jobbat på sedan aug.
- Tecknen på dåligt självförtroende är redan många; misslyckade passningar/mottagningar, stillastående handlingsförlamat spel, dålig timing i forecheck, krampaktiga avslut. Det är alltså inte fel på spelarna - det är ett strategiskt felbeslut och brist på röd tråd i ledarskapet (Trägårdh-Nocco-Pajen-Jakobsson-Tränarstaben).
Jag tyckte man var på rätt väg ifjol med hög grad lkpg-anknytning, långa kontrakt, Ljungh, Östman mm. men nu har man tappat tråden och klantat sig fatalt igen. Jag tycker att man förhastat övergången från ett defensivt krigargäng till ett spelförande lag. Att vi blir mer spelförande borde vara något som växer fram naturligt och successivt i sin egen takt och i relation till motståndet - inte ett naivt och drömmande beslut på ledningsnivå med liten förankring i verkligheten. Vilka värvningar är egentligen tänkta att motivera ändrat spelsätt och ökat puckinnehav? Inte är det Matteau och Hännikäinen iaf. Möjligtvis Hulta och Strandberg - men Fantenberg ser jag som en defensiv pjäs i första hand och Rattie som en ren avslutare. Man hade kunnat argumentera för att vi borde spela ännu enklare i år eftersom resten av lagen är relativt bättre.
Det kokar tyvärr ner till att jag tappat allt förtroende för hur genomtänkta beslut man tar inom ledningen. Från en illa kommunicerad och genomförd flerårsplan till ingen plan alls. Det är svårt att säga var felet ligger och hos vilka personer - men kombinationen av dessa personer fungerar inte.
