Om man ska frikoppla lite runt utvärderingar av nyförvärv utan endast spelare som varit här i flera säsonger, så är det en sak som never cease to amaze me… Hur det känns som dessa spelare turas om med att ha bra och dåliga säsonger.
Om vi tar som exempel, Jesper har inlett denna säsongen helt magiskt, och ser ut som en ny spelare. Medans förra säsongen så var han en säkerhetsrisk och vi snackade om honom här inne som en spelare att dumpa. Ehn har inlett säsongen väldigt blygt och ser inte ut som sig själv, förra säsongen så var han “the x-factor” och gjorde alla spelare han spelade med bättre, oavsett vem det var.
Detta exemplet känns som det kan appliceras på flera av våra ledande spelare, t.ex. Russell som sin första säsong sedan han vände tillbaka till Linköping var våran nästbäste spelare sett till PPG, och våran bästa målskytt på 18 baljor, vilket är lika mycket som Rattie gjorde förra säsongen. Visst, detta kanske kan förklaras med att han hade en one season wonder, men ni förstår min poäng, han var ju ändå bara 2p sämre än säsongen innan. Samma sak för Ljungh som jag tycker sett bra ut inledningsvis på denna säsongen, var kass förra.
Det jag vill säga är, hur är det möjligt att spelare som har presterat i Cluben bara har hela säsonger de inte gör något, ni vet vilka spelare som faller in under detta. Detta måste ha att göra med psyket, när det börjar spöka hos en spelare, så kommer de inte ur det förens de får köra en reset under sommaren, och är detta fallet, så måste man som förening hitta en lösning på det. Jag vet inte vad det är, men det SKA arbetsmän och kvinnor som tjänar pengar på att jobba med hockey kunna lista ut.
