LHC, Framtiden och föreningens "gameplan"
Det som talar emot en sparkning av Östman skulle väl vara om han har spelartruppens förtroende. Det hade ju inte Bert, iaf inte stora delar av truppen.
Men hur mycket spelarna än gillar och respekterar Klas så kan det ju inte få fortsätta såhär.. Känslan är att vi hade kunnat pumpa in 50 miljoner till i truppen och att det på nåt jävla sätt ändå skulle fortsätta se dåligt ut på isen.
Allt vände vid värvningen av Matteau är min känsla. Det skulle värvas en förstafemma, sa man inte det?
I stället för spets kom det in en underlig felvärvning och vi står kvar med Little på dekis, Ljungh och en relativt trubbig Russel med en förmodad överprestation i bagaget från ifjol som förstalina och draglok till hela laget. En formation som man inte ens var nöjd med 21/22. What?!
Hockeytröjan Knallade ner till LHC-butiken på lunchen för att köpa ett gäng biljetter som priser till en företagsgolftävling. Tänkte på vägen ner.. “De kanske inte har fysiska biljetter att köpa?” Väl framme var det inte ens öppet. Nahepp… Förlorar man verkligen på att en person från kanske damlaget som får lyfta en vanlig handelslön för att hålla öppet måndag & tisdag också? Har svårt att se det! Vad är förlusten av att hålla stängt?
Det kanske inte är någon mer tävling i närtid för din del, men nu är det iallafall möjligt att köpa biljetter i butiken:
https://www.lhc.eu/artikel/167ual9ib-30c01/nu-kan-du-kopa-biljetter-i-lhc-butiken-pa-stan
Fortsatt endast onsdag-lördag dock.
- Redigerad
Bara jag eller har vi inte haft ett ovanligt stort inflöde av nya skribenter här på sistone? Det är förstås kul i sig även om jag uppfattar de flesta som gravt missnöjda och med ett mestadels raljerande tonläge. Samtidigt känns det som att många mer etablerade konton är ovanligt tysta. Om jag går till mig själv så har jag flera gånger börjat skriva några tankar för att sedan radera och känna skitsamma.
Jag kan faktiskt känna en rejäl uppgivenhet komma krypande nu. Jag orkar inte med en krissäsong till där man snart igen ska börja hoppas på förluster för att något ska hända. Den här gången känns det dessutom mer definitivt - det är ju benämnt som ödessäsongen och vi är återigen ett krisgäng med floppar, frågetecken och fiaskon.
Nån som delar känslan att skiftet i klimatet på forat är skrämmande talande?
HOCKEY Om jag går till mig själv så har jag flera gånger börjat skriva några tankar för att sedan radera och känna skitsamma.
Haha, igenkänning! Har börjat skriva på många inlägg där jag till slut bara känt att fan, det här har jag skrivit förr, det tillför inget nytt. Känner mig ganska så blasé och uppgiven kring hela skiten.
Jag kan bara instämma, även om jag kanske inte varit den mest aktiva här (förvisso mer aktiv på mitt tidigare konto som jag inte kom in på längre efter bytet av plattform).
Det jag känner är väl någonstans att jag inte förväntar mig mer av detta lag än att man placerar sig på plats 9-10, och det tror jag att man har alla chanser att göra än. Mycket är ruttet och just nu är man dåliga, men jag tror (kanske naivt) att man kommer bli tillräckligt mycket bättre för att mäkta med det. Sen att därifrån ta sig till en kvartsfinal är ju en annan sak såklart. Det som dödar mitt engagemang är egentligen själva spelet. Det är inte kul att kolla på Cluben i år heller och de senaste åren har lite dödat den där glädjen. Självklart skulle mer segrar göra det roligare även om det såg ut som det gör även fortsättningsvis men mer än något är det de bleka insatserna och gråa spelet som gör att jag inte känner något sug att ta mig till matcherna (nu bor jag visserligen 10 mil bort numera, men ändå) utan istället känner att jag lika väl kan kolla på telefonen/tvn samtidigt som jag städar undan efter barnen eller hänger tvätt.
De senaste åren så har hockeysuget varit som störst på sommaren för att sedan sakta men säkert dö i november när skadehelvetet och resultaten cementerat oss i avgrunden. För egen del så kan jag direkt erkänna att jag är en riktig medgångssupporter som älskar att engagera mig när det går bra men inte lika mycket när det går dåligt. Cluben är ju en så pass stor del av ens liv och påverkar den totala livskvaliteten, och när det då går och ser ut som det gör nu så blir det för mycket magont och negativitet att man inte riktigt orkar.
Fem år av misär är en ganska så lång tid och det börjar ta ut sin rätt nu. Men när det väl vänder så kommer segerns sötma smaka så otroligt mycket godare och det är med den vetskapen man trots allt orkar att hänga i.
Efter dagens insats så kan man konstatera att det främst är vårt bortaspel som spökar. Hemma ser det så ofantligt mycket bättre ut. Kommentar på det?
- Redigerad
Kjeppkinesen Kommentar på det?
Att det inte håller att bara spela hockey i en period. Vill du ha fler kommenterar så vet du var jag bor. Kinesjävel.
Jag håller med om att det är bra tagg på gubbarna hemma. Men i dagens match tyckte jag Frölunda var klappkassa i början och jag tyckte vi hade ganska lite att sätta emot när de kom igång. Jag drar slutsatsen att vi är systematiskt för dåliga och att det endast är vid totalpepp och tokkörning som vi lyckas med något. Att vi ska orka kriga mot statistikens och logikens lagar en hel säsong håller inte. Vi måste ha nån jäkla grund att fall tillbaka på.
Precis så. Efter de tre målen i första så är det väl bara Gallo som har ett farligt avslut resterande tid av matchen. Jag tycker vi fortsatt är sinnessjukt trubbiga framåt och släpper till alldeles för mycket bakåt.
Att det går som det går, även denna säsong ser jag som ett tydligt exempel på en svag organisation. Många här inne, mig själv inräknad, såg kvalitéer i årets trupp som gav visst hopp. Men tyvärr är det underordnat andra delar som bottnar i just det organisatoriska och i ledarskapet. Några exempel:
- Senast man hade en stark vision var den oförankrad (den om final inom 3år). Vi hade dessutom ingen KD under de åren visionen lanserades. Dvs ingen styrman, bara en karta. Vilket bara kan sluta som en Titanic historia.
- Nu har man ingen vision alls. I alla fall ingen externt kommunicerad. Dessutom en ifrågasatt KD. Utan vision är det svårt att ta ut en riktning. Det spiller såklart över i den sportsliga delen av verksamheten. Visst, vi har en målsättning om slutspel. Men vad har vi gjort annorlunda denna gång från senast vi satte orealistiska mål? Dessutom väcks frågor. Tex, är 10e plats ok? När måste sportsliga ledningen agera för att nå målet?
- Skadorna. Hur vi alltid kan hamna i sånna extrema situationer är inget annat än ett systematiskt misslyckande. Var är analysen som berättar vad vi gör för fel och hur vi ska göra istället? Är det rätt personer som bedriver fysträningen?
- Arbetet med marknaden (spons och publik). Well, att lhc inte är topp 10 på sponsorintäcktslistan är inget annat än ett misslyckande mtp vilken region vi verkar inom. Verkar heller inte som att man lyckas särskilt bra med sitt snitt publikmål (6,3K var det va?) iår. Självklart ger det konsekvenser för hur den sportsliga verksamheten kan bedrivas.
- Relationen med kommunen. Nu verkade hyresförhandlingarna gå ganska bra. Ett tag. Tills lhc fullständigt tappade fart och glömde bort att politiker hellre jobbar med sina valkampanjer och maktbildande.
Min känsla är att lhc gör massa saker utan att gå i mål, det är halvdant och halvhjärtat. De som kommer in i organisationen gör det för att boosta sin karriär och/eller prova något nytt. Det är ingen som på riktigt vill åstadkomma resultat. Så är känslan. Om högsta ledning inte går hela vägen, då kommer inte övriga organisationen göra det heller. Finns många exempel på projekt och initiativ som startats men som sedan lagts ned. Samma sak spiller över till för A-laget, man provar nått nytt ett tag för att sen falla in i gamla hjulspår igen. Vi har ledningar men tappar i tredje. Vi saknar disciplin. Vi hamnar i konstiga situationer. Vi är laget alla bryter sina trender mot. Osv…
Min önskan nu och framåt:
Att LHC kommunicerar vad de vill åstadkomma på kort och lång sikt. Att det finns en handlingsplan bakom den viljeyttringen. Att den handlingsplanen backas av en djuplodad analys. Att ansvariga commitar för att natt och dag arbeta mot den visionen. Att ansvariga skiter i vilka ovänner man ev skaffar sig på vägen. Att lhc jobbar med sin identitet både som förening och även som lag. Att det betyder något att verka inom lhc.
Det känns hopplöst nu, och jag är sällan den positiva i mörka stunder (Saknar Nils här). Men ni ska veta att jag är kritisk av kärlek. Vet att tongången från många andra är liknande och att motivet är samma. Det är väl det som skänker tröst nu. Att det finns en stor skara människor som bryr sig så in i helvete mycket. Önskar det engagemanget i organisationen, då ordnar det sig!
alfie Haha, igenkänning! Har börjat skriva på många inlägg där jag till slut bara känt att fan, det här har jag skrivit förr, det tillför inget nytt. Känner mig ganska så blasé och uppgiven kring hela skiten.
Igenkänning här med! Brukar ångra mig och sudda ut inlägg som i princip är färdigskrivna.
- Redigerad
A-laget spelar uruselt, juniorerna spelar uruselt och damerna är medelmåttor trots 111 importer. Ekonomin är dålig, bevakningen i sociala medier är katastrofal, publiksiffrorna går åt fel håll och marknadsavdelningen (har vi ens någon sådan?) syns inte till någonstans. Utöver detta så har Cluben lyckats göra sig ovän med sin supporterskara som är det absolut viktigaste man har.
Alla pilar pekar åt fel håll. Var är ledarskapet? Vad är planen? Detta @Bergsten är frågor du ikväll ska ställa på presskonferensen efter matchen. Sen imorgon bokar du en intervju med Nocco och ställer samma frågor till honom.
Haha vilken deppig sammanfattning. Nu blir det mörkt på två sätt.