köttet wroteDet här är faan tragiskt. Både hockeyn och negativismen. Det förstnämnda kan jag inte göra så mycket åt mer än att kräva att det aldrig mer ser ut så här. Det andra kan jag göra mycket bättre genom att försöka vara lite mindre arg. Men det är svårt... Hur det är för er andra vet jag inte, men jag konstaterar att den största anledningen till att jag är så irriterad och negativ är att jag helt enkelt känner mig lurad. Lurad av att LHC framställde det som att man dragit lärdom av 11/12. Lurad av det som tydligen bara var en tillfällig formtopp i våras. Lurad av pratet om topp 6. Och att bli lurad är inget kul!
När den här säsongen tagit slut så kommer jag ha oerhört svårt att tro på något alls från Clubens håll tills jag sitter med bevis för att laget besitter den kompetens och karaktär som krävs för att ha en rimlig chans att uppfylla de mål och ambitioner som sätts upp.
Det är en av faktorerna till negativismen här inte. Som vi avhandlat tidigare så snackas det gärna om "den fantastiska resan", att vi har flest egna produkter i serien, arenaupplevelsen som ska vara bäst i Sverige - FAN! Våra egna produkter är inte så mycket att hänga i granen, faktum är att de som visar mest karaktär är från Nordamerika. Arenaupplevelsen är värdelös (förutom i slutspelet i våras, jävlar vad trevligt det var då). Det är jävla mycket snack om annat från ledningshåll helt enkelt.
Det man vill höra är något i stil med: "Just nu är vi helt under isen, och det är INTE ok. Den som inte sliter 110% kommer hädanefter att bänkas". När vi skriver av oss i ren frustration efter matchen igår, då Twittrar Anders Mäki lite tokroliga anokdoter från förr. Det sänder inga bra signaler alls.
Man förväntar sig att varenda spelare ute på isen ska ha samma warrior-face som Ragnar Karlsson. När man tittar på Almtorp och Salmonsson ser det ut som de funderar på vad som kommer att serveras på påskbordet senare i vår, eller om han glömde att ta med sig rena kallingar till efter matchen.
När fantastiske Chad Kolarik lyckats göra två mål och kvitterat, och vi ser en smula hopp, då tar Jeppe ett felbeslut. Sen gör Engstrand ännu en groda.
Och då blir man ännu mer irriterad eftersom man själv både hade bytt målvakt och petat Jeppe efter halva första perioden. Vår coach kan inte coacha.
Det finns så jävla många punkter där det är fel att den samlade känslan blir uppgivenhet. Innan uppgivenheten kommer som ni vet lite irritation, aggration och dylikt. Det är bara att läsa kommenterarna under och efter match. Det är helt naturligt och jag tycker att det är bra att vi klagar. Eller ska vi sitta här efter sjunde skitmatchen i rad, när absolut ingenting fungerar, och uttrycka oss i stil med "vi var inte riktigt där i dag heller", "vi gick lite soppatorsk idag", "Luleå ville mer än oss", lämna analyser åt andra och istället blicka fram emot nästa match? Det skulle inte bli något vidare forum. Här ska känslor och tyckande uttryckas.
