Allmän tråd om SHL/Slutspel/Tre kronor

Metallica Synd för dig att öl har så kort hållbarhetstid så den kommer o smaka skit innan den dagen kommer kring nästa sekelskifte. :

Men den smakar nog lika gott när Modo får budgetera för toppvärvning från Innanbyavelsträsk efter utträdet.

JofaTitan Plast-Lakers väcker inte så starka känslor i HV-lägret, de är där, de har haft en vass sportchef länge nu som vi försökte bräcka med den onämnbare snapsvisenamnen (katastrof-utfall). Och en coach som kunde sitt jobb. Deras publik är lam och lite sådär småländskt roliga. Inte så mycket grundmurat hockeyintresse utan mer mat och match-grejen. Obegripligt dålig arena har de byggt också.

Jag är för övrigt bördig från Kalmar och vuxit upp i Växjö, men det var långt innan de hade funderat på att spela ishockey på högre nivå än Korpen.

Rivaliteten med LHC är på en helt annan nivå. Många i HV-lägret skulle aldrig erkänna det, men vi älskar matcherna och stämningen kring dem och LHC som motståndare. Det finns såklart saker som hänt som varit riktigt dåliga, men inne på isen och i hallen och så länge man håller det till hockeyn - så är det någonstans supporterskapets innersta själ. Ni är anledningen till att det finns såna matcher att uppleva. Skulle alla heja på HV skulle det vara satans trist med hockey…

Vi vinner gärna mot Växjö och Örebro men att förlora mot LHC känns tio gånger mer. På fel sätt. Så vi väljer att vinna imorgon!

Det var för övrigt några som drömde vått om att få spela ut er i ett kval, men sedan också drömde omvända mardrömmar om att åka ut mot er i ett kval. Det finns inget annat lag som skulle ge oss en större känsla av förnedring.

Åker vi ur kommer ni vara saknade. Att åka till Kalmar o Vimmerby är inte riktigt samma grej - på så många plan.

stahl väldigt intressant och precis som jag misstänkte. Jävla märkligt ändå hur en sån framgångsrik förening kan väcka så lite känslor. Om de skulle börja gå knackigt och någon gång åka ur skulle till och med Lakejerna rycka på axlarna och kila över till innebandyhallen.

För övrigt sätter du huvudet på rivalitet- och supporterskapsspiken. Mitt absolut värsta supporterminne var finalen-08. Jag pluggade i Chicago då och mitt universitet hade ett utbytesprogram med en folkhögskola i Jönköping, så det kryllade av mer eller mindre bokstavstroende HV-supportrar på campus.

När vi gick upp till 2-0 i matcher och hade 2-0 på tavlan i match 3 våndades jag över att jag inte skulle vara hemma och uppleva vårt första guld. När allt gick åt helvete våndades jag över att….ja, att allt gick åt helvete. Och när Eric Johansson (vem fan är ens det?) avgjorde smällde jag igen datorn och stormade ut för att hyperventilera. Det rann en liten flod genom campus och på bron mötte jag några firande rövhål med HV-halsdukar (just dessa rövhål visste knappt vem Stefan Liv var). Jag har aldrig varit så nära att skicka en människa över ett broräcke som där och då.

Fan, nu fick jag lite PTSD.

JofaTitan Åh, finalen -08 är mitt käraste minne av rivaliteten också. Vi vann tredje matchen i sudden, efter att ha gått in i mörkret med två förluster och in i uppgivenhetens dal, jag var där på plats med min då LHC-hejande son och allt som såg så bra ut för LHC vändes till guld för HV, där och då framför ögonen. Endast 47 sekunder in i sudden i chokladhallen så kom det starka ljuset och besvikelsen över tappad ledning till förlust var påtaglig och njutningsfull (f’låt både till er och sonen ). Sen rensade vi serien till guld.

En av de viktigaste händelserna i er historia, där namnet som den eviga tvåan, Silverköping tog mer form och det är anledningen till att Ehn firade på X nyligen med en silverblänkande hjälm. Bra, men aldrig bäst. Långt fram, men aldrig först.

Vi får hoppas att det bjuds något liknande om några år igen. Med samma resultat