stahl väldigt intressant och precis som jag misstänkte. Jävla märkligt ändå hur en sån framgångsrik förening kan väcka så lite känslor. Om de skulle börja gå knackigt och någon gång åka ur skulle till och med Lakejerna rycka på axlarna och kila över till innebandyhallen.
För övrigt sätter du huvudet på rivalitet- och supporterskapsspiken. Mitt absolut värsta supporterminne var finalen-08. Jag pluggade i Chicago då och mitt universitet hade ett utbytesprogram med en folkhögskola i Jönköping, så det kryllade av mer eller mindre bokstavstroende HV-supportrar på campus.
När vi gick upp till 2-0 i matcher och hade 2-0 på tavlan i match 3 våndades jag över att jag inte skulle vara hemma och uppleva vårt första guld. När allt gick åt helvete våndades jag över att….ja, att allt gick åt helvete. Och när Eric Johansson (vem fan är ens det?) avgjorde smällde jag igen datorn och stormade ut för att hyperventilera. Det rann en liten flod genom campus och på bron mötte jag några firande rövhål med HV-halsdukar (just dessa rövhål visste knappt vem Stefan Liv var). Jag har aldrig varit så nära att skicka en människa över ett broräcke som där och då.
Fan, nu fick jag lite PTSD.
