JofaTitan Åh, finalen -08 är mitt käraste minne av rivaliteten också. Vi vann tredje matchen i sudden, efter att ha gått in i mörkret med två förluster och in i uppgivenhetens dal, jag var där på plats med min då LHC-hejande son och allt som såg så bra ut för LHC vändes till guld för HV, där och då framför ögonen. Endast 47 sekunder in i sudden i chokladhallen så kom det starka ljuset och besvikelsen över tappad ledning till förlust var påtaglig och njutningsfull (f’låt både till er och sonen ). Sen rensade vi serien till guld.
En av de viktigaste händelserna i er historia, där namnet som den eviga tvåan, Silverköping tog mer form och det är anledningen till att Ehn firade på X nyligen med en silverblänkande hjälm. Bra, men aldrig bäst. Långt fram, men aldrig först.
Vi får hoppas att det bjuds något liknande om några år igen. Med samma resultat 😆
