... Jag menar väl inte skälla som i att stå och skrika. Utan mer säga till när saker inte blir som man sagt och korrigera det, visa vad som är okej & inte. Helt enkelt kunna säga till när folk faller ur ramen.
Men min erfarenhet från hockeyn som spelare & ledare är att det ofta behövs någon som är lite ”obekväm” och jagar på spelarna varje dag för att laget ska nå framgång.
Jag själv är ingen skrikig coach, tror mycket på att skapa ett band mellan spelare/tränare och en tilltro till varandra men ibland behövs det att man sätter ner foten och visar att det här är inte bra/okej under enstaka träningar eller matcher.
Med kumbaya menar jag att man bara låter saker fortgå och inte tar tag i problem, en anledning att Östman fick gå tillslut var just att han lät saker fortgå utan att göra något åt det och tog för lättvindigt på situationen