Silly Season - Strategier och spelarutvärderingar

Jordfräs Mike är den enda jag kommer på på rak arm som är godkänd, men han hade mentor Mård vid sin sida som jag misstänker stagade upp det hela.

Mike hade också en, för rollen, relevant universitetsutbildning.

Mycket bra text från dig i övrigt. Håller med allt! Musse och Mange kanske är spännande namn på tränarhimlen, men är de det i läget vi är i nu? Är det läge att testa nykläckta vingar i ett kroniskt underpresterande bottenlag med identitetsproblem?

Nu har jag hunnit smälta hela tränarsituationen lite mer efter en natts sömn och måste ventilera lite åsikter.

För en tid sen, kanske 5-8 år sen, hade jag välkomnat en sån här lösning. Den hade känts både spännande och nyttig. Att få tillbaka en tydlig identitet för föreningen genom några av de största hjältarna vi haft i båset hade varit ett väldigt positivt steg i organisationsutvecklingen, i mina ögon då.

Idag däremot, hade jag betydligt hellre sett en säkrare, mer konventionell och tristare lösning - med en beprövad headcoach och några erfarna assisterande tränare vid hans sida. Inget fancy, inget direkt nytänk utan en tränare som ville spela en strukturerad hockey utan några större nymodigheter. Jag hör hur tråkigt och outvecklande det låter, men efter alla misslyckanden känner jag att jag vill se ett lag som klarar att spela en enkel hockey. Bygga en grund som man skulle kunna börja bygga nåt än bättre av efter att den satt sig ordentligt. Långsamt arbete helt enkelt. Lite som retade barn på skolgården försöker hålla ner huvudet och märkas så lite som möjligt, i några säsonger. Få ett lugn, helt enkelt. Tråkigt, hade varit min föredragna väg att gå helt enkelt.

Istället blir det alltså den här lösningen. Jag, och ingen annan heller, vet utfallet av det. Det går inte att säga nåt annat än att det är ett vågat och modigt beslut och om det är något som varit föreningens identitet tidigare, har det väl varit att inte alltid ta den enkla vägen. Att våga sticka ut, så man kan om man vill, se det i det ljuset. Det är möjligt att man i dagens samhälle måste ha en story, ett projekt för att locka spelare och intresse - vad vet jag.

Lyckas det här, och då menar jag att man märker att vi har ett grundspel som fungerar, att alla jobbar hårt i varje match, att man är lika intresserad i november som i februari av att täcka skott, så vore det extremt kul. Jag skulle känna mer för framgången än med någon tränare utifrån. Skiter det sig, så går vi ju ut med våra största ikoner från när vi var som bäst vid rodret, det är nåt vackert nästan poetiskt i det också kan jag tycka. Oavsett, det här blir ju sjukt spännande - inte mitt önskeval, men det är med nån slags skräckblandad längtan jag ser fram emot att se resultatet.

Kovacs beskriver Mange som en man med mycket pondus och säger att personer med Klubbhjärta kommer göra mer för föreningen.

Lukkinen japp, filander som jagar Hulta

Jordfräs Skaplig sågning du…..ge dom en chans o det är spelarna som ska göra målen inte Musse o Mange, däremot har PJ o Mårten ett sjuhelvetes ansvar att ta in rätt spelare, viktigt med en klar spelidé o bra grundspel naturligtvis men annars tycker jag att tränarnas roll överskattas något kopiöst.

cremator Självklart är dom en del av helheten, det har jag aldrig sagt något om.

Däremot grundspel, sätta ramar, få ihop gruppen hitta femmor som funkar. Det landar ju på tränaren/tränarna. Så dom har ju rätt så stor inverkan på hur helheten ser ut u slutändan.

Det jag vände mig mot var att en tränarens/tränarnas betydelse är överskattad, skulle snarare säga att den i många fall är underskattad

Och ska vi mäta hur bra en tränare är genom Hur många guld den tagit finns det väl bara runt 20 isch som varit bra tränare under 2000-talet

Sen var kanske Bert ett dåligt exempel, ville mer ge kontraster, han och Melin har ju rätt olika ledarstil om man säger så. Bert är säkert kanon i en ledarstab, men ingen som ska leda ledarstaben