Jag var på en match mitt i klacken förra säsongen, mot timrå. Jakob johansson i timråkassen hånades konstant. Ord som horunge, inavlade bög, hora, judas, kukhuvud, jävla fitta etc och en massa burop riktades mot honom genom hela matchen. Då pratar vi om en bra kille som förmodligen inte blev erbjuden förlängt av LHC och tvingades söka ny arbetsgivare. Kan säga att där gick min gräns och det finns en del (såklart inte alla) men en del i vår klack som är genomruttna. Därav kan jag förstå kolles synpunkt. Att jämföra att kalla Kjell-Åke för Kjeeell-Ååååke och håna en avliden människa/cancersjuk spelare är såklart mil emellan. Som att jämföra ett sandkorns radie med universums radie. Vad som är riktigt intressant är att diskutera allting däremellan. Vad är ok och vad är inte ok att sjunga/skrika ifrån supportrar? Min gräns gick vid hånandet av jakob. Men att håna en död människa eller cancersjuk människa är såklart på en helt annan nivå, och att kalla Kjell-Åke för Kjeeeell Åkkeeee är såklart även det på en helt annan nivå. I min värld ska gränsen dras vid hånandet och hatet mot Jakob. Att kalla KjellÅke för Kjeeeelll Åååkeee är mer jämförbart med “ut med domarn och in med nalle puh” som ingen normal människa kan kränkas av.
Därav förstår jag varför Kolle ser tråden som “vinklad”. Som jag nämnde i tidigare inlägg är avståndet mellan Kjell-Åke och cancer/MC-dödsfall ett helt sanslöst stort avtånd mellan. Hetsandet mot jakob, rasismen mot oduya, personliga ramsor mot enskilda spelare och dödshot mot domare ETC ETC ETC ETC är allt värt att diskutera. Men det är klämt långt emellan att håna Kjell-Åke genom att säga hans namn och att håna någon som dött/fått cancer.