Ja, visst var jag det. Skillnaden mellan Roger Melin och Gunnar Persson är egentligen inte ens jämförbar. Det som störde mig mest med Melin var gullandet med en viss spelare, samt hur lite aktion som förekom i båset när det inte såg särskilt bra ut på isen. Om vi ska kommentera GP så finns det en väldigt långa lista på vad jag är missnöjd med, och det låter inte direkt som jag är den enda.
Jag får ju inte glömma att Roger Melin faktiskt vågade satsa mer med juniorerna än GP, trots att juniorerna redan då inte hade bevisat hur bra dem egentligen var i sina juniorserier. Nu sitter ju LHC med Sveriges kanske bästa juniorlag, Erik Lindhagen/Gunnarsson fixade 1-1 kvitteringen igår och vad händer sedan? Minimalt med istid (02:49) under hela matchen.
Kan någon förklara för mig varför handväsklir skulle vara ett mer framgångsrikt sätt att spela på än att spela med kropp? Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att det inte går att känna igen LHC på den fronten, och jag är faktiskt helt övertygad om att LHCs spel skulle bli betydligt bättre om man fick spela fysiskt.
(I övrigt, Calle Gunnarsson är grym) Petar man Gunnarsson samt Junland senare när alla backar är friska och intakta då blir jag inte glad. Det finns två ordinarie backar idag som behöver tänka över sin situation och då önskar jag nog ändå att vi hade haft Leif Boork i laget.
