Mycket önsketänkande här. Mycket efterhands-klokhet. Men seriöst? Sportchef & scouter har landat i ett antal förvärv inför säsongen. Det har vi att leva med. Nog var vi lyriska över t.ex. Rattie? (Som inte gjort särskilt stort avtryck). Liksom vi var förra säsongen över att Törna kom tillbaka (Som inte då gjorde särskilt stort avtryck). Att byta från en produktiv miljö medför inte alltid att poängproduktionen följer med. Istället (ofta) kan det bli att oket ligger för tungt på axlarna. Lilja, Strömwall, Bristedt? Bra spelare. Men producerar man per automatik bara för att man “återkommer”? Jag tvivlar. Bristedt briljerade i ett Rögle (med ett självförtroende som fått Zlatan att framstå som timid) som verkade vinna hur man än bar sig åt. Briljerar han i ett LHC där det segern inte kommer per automatik?
Jag tror inte på någon “frälsare”. En Malte hit eller Lilja dit kommer inte att göra någon skillnad, snarare bara lägga oket ännu tyngre på dessa och ett antal förvånade spelare runt omkring som undrar varför man rör om i grytan igen. Jag tror mer på att man behöver få ihop grupp och spelsystem och få lite “instinkt”. Man ska som center veta vad vingen tänker och hur han rör sig. Man ska veta när man går fram eller backar hem. Det saknas lite idag, men är det som gör skillnad. Till skillnad mot många(?) här har jag fortfarande förtroende för Östman. Dokumenterad kunskap, bra record, bra omdömen. Hellre det än någon frifräsare typ Bert med det omvända omdömet.
Vi ligger på slutspelsplats, låt vara med VÄLDIGT små marginaler och en skör tråd att hålla fast vid för att inte trilla ner på kvalplats. Samtidigt inte många poäng upp på direktplats för slutspel. Hade vi egentligen förväntat oss något annat? Serieledning? Topp 3? Inte i min bok. Det är nog inte bara vi som vrider oss i våndor över resultat hit & dit, men faktum är att det ligger ganska öppet framöver hur det ska sluta. Jag föredrar att se glaset halvfullt, hellre än halvtomt.