Förfallet började när LHC gick upp i dåvarande elitserien. Precis när Jim Brithen hade försvunnit. Det var han som byggde en grund i Linköpings hockey klubb. Den grunden tog LHC till elitserien. Där började det som du väljer att kalla förfall. Botten i det förfallet kom, när ahlbrant räddade pucken på mållinjen med ett antal sekunder från återgång till division ett igen. Då försvann/valde att gå åt sidan/kliva av, dåvarande styrelse, och där började uppbyggnaden igen. En uppbyggnad som har pågått under ett antal år, av letande fter en identitet och röd tråd igen. Idag finns den röda tråden, och identiteten igen. Med en bra ungdomsverksamhet, bra juniorlag, bra damlag en väl fungerande styrelse, en ekonomi som det är ordning på osv. Med tillkomsten av Bert, Läggs ytterligare en ny nivå på hur saker går till för att bli framgångsrik, och nå uppsatta/utsatta mål. Tydlighet, Tydlighet och återigen tydlighet i allt, och noggrann och konsistent i det som görs, under träning, veckovis och under hela matcher. Den nivån håller på att skruvas till i Linköpings hockey klubb idag. Den som har gjort stora förändringar någon gång, vet att det är ett jobb i detta, innan det blir ett konstant resultat, som håller. Det är där som jag uppfattar jobbet görs idag, med att skruva till och skruva åt detaljer i spelet där detta tidigare har saknats. Som jag uppfattar det. Rätt eller fel? Enbart min uppfattning, det praktiska vet endast Bert och de närmast honom, plus styrelsen och resten av de involverade. Enbart som jag uppfattar resan från dåvarande division ett, upp till dåvarande elitserien, fram till dagen SHL, och där Linköpings hockey befinner sig idag. Enbart min uppfattning. Inget annat.
