Regeringen på väg att ta livet av elitidrotten
Det spelar ingen roll längre.
Spelar ingen roll att vi sedan slutet av juni har ett läge i Sverige som får en vanlig säsongsinfluensa att framstå som Digerdöden.
Regeringen har bestämt sig.
Den är på väg att ta livet av elitidrotten.
Lite gnäll från Gardell och Amanda Lind kallade till presskonferens innan Karl-Erik Nilsson hann säga coronaprotokoll.
Vips hade regeringen hittat 1,5 miljarder extra till kulturen medan idrotten fick nöja sig med en miljard, trots att den är flera gånger så stor som kulturen.
Och när det var budgetdags hade regeringen visst också hittat 3,4 nya miljarder i nytt riktat stöd till kulturen under 2021.
Idrotten: noll kronor.
Totalt: Kulturen–Idrotten 4,9–1,5.
Redan här syns det tydligt hur våra makthavare ser på kultur respektive idrott.
Kulturen: den räddar vi.
Idrotten: den kan få ett plåster.
Det spelar ingen roll att det i princip pågått business as usual i Sverige sedan i våras.
Idrotten är likväl belagd med näringsförbud. Entréintäkterna, blodet i elitidrottens kropp, är strypt i form av den till synes oändliga restriktionen om 50 personer vid publika evenemang.
Trots alla försök, alla analyser, alla planer, alla protokoll, alla förslag, alla vädjanden från idrotten är det fortsatt tvärnej.
Idrotten, denne mästare på att följa regler och protokoll, har inte ens fått en chans att visa vad den kan.
Trots 30 000 dagliga besökare på Mall of Scandinavia och trots en miljon personer i Stockholms lokaltrafik varje dag står 50-gränsen kvar som ett långfinger mot idrotten.
Det saknar all logik, allt vett, all sans och all balans.
Arenaidrotten håller på att dö. Snart brakar fotbollen in i den ekonomiska väggen. Sedan kommer hockeyn, speedwayen och alla andra publiksporter.
Regeringen har visat en patologisk ovilja mot att gå idrotten till mötes medan Folkhälsomyndigheten visat en patologisk oförmåga att sätta sig in i idrottens komplexitet.
Detta är idrottens dödliga cocktail, eftersom det finns någonting som regeringen är mer rädd för än för viruset självt. Nämligen detta: att riskera att inte kunna skylla allting på myndigheterna i efterhand.
”Vi följde bara FHM:s rekommendationer” är vad den här regeringen har och vill fortsätta ha ha som mantra.
För då kan den inte utkrävas ansvar, eller kan i alla fall enkelt skaka av sig ansvaret.
Här sitter idrotten fast i ett fruktansvärt skruvstäd.
Att inte fler har genomskådat taktiken och tänket bakom det här mordförsöket är helt ofattbart för mig.
Folk därute verkar föredra att himla med ögonen när det görs relevanta jämförelser med Ullared och andra ställen i Sverige där tusentals får trängas, snarare än att se det sorgliga i att klenoderna i idrottsrörelsen är på väg rakt ner i graven.
De som ännu inte vaknat (de är förvånansvärt många, även inom media) kommer snart att göra det när de ser hur nära katastrofen är och hur hårt den kommer att slå.
Det enda mikroskopiska hoppet jag kan se är om regeringen kommer på den enkla och smarta idén att tillföra inte bara en utan kanske två ytterligare miljarder till idrotten och ge löfte om att ingen ska gå under.
Då kan idrotten lugnt och ledigt uthärda en hel säsong utan en enda såld biljett.
Dagsläget är utsiktlöst.
Tegnell kommer inte att ändra sig.
Regeringen kommer aldrig att köra över Tegnell av dödsrädsla inför att inte kunna skylla på honom.
För idrottens del blir det som i Det sjunde inseglet.
Schack matt mot Döden.
