Eftersom jag växte upp i Malmberget var min första match med LHC på bortaplan mot Luleå. Cluben var första och enda favoritlaget sedan några år tillbaka när man vid 7 års åldern själv började spela hockey och således var tvungen att välja lag.
Min första match ägde rum 5 december 1999. Cluben ligger under med 7-2 efter två perioder och det har hittills varit en skrattmatch i dåvarande delfinen. Elm ut, Jensen in och cluben hämtar upp till 7-6 innan Luleå kan göra 8-6 i öppen kasse. Lokala morgonblaskan NSD skriver dagen efter att citat "Kalle Anka-lag" som Linköping inte hör hemma i i högsta serien när seriösa lag som Björklöven, Boden, Huddinge, Rögle och Timrå snuvas på platser. Min kärlek för Cluben kunde inte blivit mer facetterad.
Min första hemmamatch var mot oskarshamn i dåvarande allsvenskan hösten 2000 när vi vinner med 5-0, tror Stefan Pettersson gjorde hattrick. Minns inte så mycket av matchen alls, mer än att jag satt och stirrade på White Lions i två och en halv timme. De var inte som de klackar man alltid sett på TV. Ingget Klapp Klapp Klapp [Insert valfritt Lagnamn] Klapp Klapp Klapp och Heja Heja [Lagnamn]. Där fanns heller inga obligatoriska matchtröjor som man också sett på TV. White Lions var något annat. Svartklädda, kunde sjunga om hat och drogs sig inte för unisont grovt språk. Jag blev kär. För evigt.
Nu var det LHC som fyllde år och inte WL, det kommer till våren. Jag minns de flesta matcher som ni redan nämnt med lika stor värme. Men jag har en annan på näthinnan som alla verkar glömt. Frölunda hemma 28:e December 2004. Lockout-säsong, vi tvåa, Frölunda etta. En seriefinal inte ens halvvägs in i serien. Sverige har just nåtts av de hemska beskeden om tsunamikatastrofen, brandlarmet går innan match vilket gör att CC måste evakueras och matchen skjutas upp. Kanadensisk TV är där och direktsänder matchen. Storskaligt tifo i arenan och det sjukate trycket från ståplats jag varit med om. Ledning med 5-0 efter två perioder, Henrik Lundqvist ut, Mikael Sandberg in. Hela återstående tredje perioden rullar en hyllningsramsa till Sampan. "Petter Rönnqvist är Bi, Reinhardt Davis är gay, men Sampan han är heterosexuell, finns bara eeeeen Micke Sandberg!". Frölunda hämtar trots (eller tackvare) den ramsan upp till 5-3 men vad gör det? Vi var bäst i Sverige denna plastiga och jippoaktiga säsong. men kul var det!
Fler godbitar är HV kvartsfinalerna 2013. Från att tro att vi ryker med 4-0 i matcher till att vända till 4-1. De semifinalerna vi slog ut färjestad två år i rad 2007 och 2008. Kalle Kamel har 500 pucklar sjöngs på bussen från karlstad till Laxå. 500 pucklar ner till noll.
En annan fight från åren 2012 när kniven var på strupen och livet var allmänt skit var SAIK hemma när vi vann med 3-2 i omgång 53. Lycka och eufori som i omgång 54 blev en snöplig torsk mot HV hemma med 2-3. SAIK-matchen var det inte många på ståplats, men det var helt klart rätt människor där. Vi skrek, sjöng och hetsade på domaren varje millimeter som gick. Och vi fick 3 poäng, som i slutändan var livsviktiga mot Sveriges då bästa lag.
Sjukaste draget ever? Nej det var inte Frölunda match 7 KS 2010. Det var Modo hemma finalmatch 3 (Vinst 2-1) eller Back in the days 1.0 mot Timrå hemma (3-0).
Jag är förövrigt fortfarande bitter över 09/10 säsongen. Vi skulle sköljt över Frölunda med 4-0 eller 4-1 i matcher om inte Norrena var tvungen att ge Jens Karlsson en nu mustasch med sin stöt. Nu var vi HELT sluttömda till semin mot DIF och hade inte mycket att sätta emot. Detta trots den dyraste truppen i mannaminne. Fiasko-säsong.
