Likt andra så hörde jag inte låten i arenan, kunde bara lista ut att det inte var Winnerbäck. Nu när jag precis hört den är min första tanke: själlöst. LHC har tagit steg framåt under de senaste månaderna, men uppbyggnaden av introt är fortsatt inte ett av de stegen tyvärr.
Fattar inte den här besattheten av att ändra på de saker som faktiskt funkar de senaste åren! Först var det Beastie Boys, sedan Ghost och nu Winnerbäck och vi supportrar hade inga som helst problem med någon av dem! Beslutsfattningen kring våra intron känns som att det är utfört av robotar som i brist på att inte kunna känna känslor väljer låtar som de tror att andra får en känsla för, i detta fallet lokalpatriotism. Problemet är att man inte kan bygga den känslan på låtar som, antingen enbart nämner landmärken i staden (Wildens låt), eller sina egna marknadsföringsslogans (Vi följer dig). Den känslan kommer naturligt, speciellt om låtarna kommer från hjärtat, är välstrukturerade och passar klubben. Det behöver inte ens vara direkt kopplat till klubben, vissa populära hymner kom till utan involvering från sportklubbar.
You’ll Never Walk Alone är en sådan. Den handlar varken om fotboll eller staden Liverpool utan var från början en låt i en amerikansk musikal från 40-talet. Den har sedermera blivit synonym med Liverpool FC sedan 60-talet efter att supportrarna började sjunga versionen från Gerry & The Pacemakers på matcherna. Även Just idag är jag stark är inte heller det en sång om fotboll eller Hammarby, utan om skolkning. Den har sedan blivit Hammarbys hymn tack vare Kentas association med Hammarby.
Vi har nu haft ett läge att utföra något liknande med En tätort på en slätt. Den passar perfekt som en hymn och går att jobba vidare på. LHC hinner dock att krossa dessa förhoppningar innan de ens hunnit ta fart och det är riktigt riktigt synd.. Förhoppningsvis kan det komma tillräckligt med motstånd från supporterkollektivet så att LHC inser sitt misstag ganska snabbt och tar tillbaka Winnerbäck.
