Jag tycker ärligt talat att låten är helt fruktansvärd. Jag gillar generellt musik som träffar nära hemma, där man verkligen kan känna och ta på det där familjära. Denna låt är musikaliskt obegåvad, och inte direkt levererad väl. Musikstilen som sådan är ganska långt ifrån min, precis som Victor Leksells musik ofta får mina öron att blöda, men han är ju i vart fall duktig på det han gör rent objektivt. Texten är slätstruken, repetitiv på ett dåligt sätt snarare än på ett sätt så det sätter sig (som en mellolåt som ska fånga publiken på kort tid), och för uttalad för den typ av låt det försöker vara. Antingen är det en reklamlåt eller så är det något annat liksom. Musiken är väl i sig kanske i linje med vad man förväntar sig men även inom genren så är sången för svag. Det finns faktiskt ingenting jag gillar med den.
Sen med det sagt säger jag inte att allt måste vara som det alltid varit. Man vill skapa någonting som skapar en vi-känsla, som känns familjärt och patriotiskt, det är förståeligt. I de fallen funkar de gamla klassiska hymnerna som inte är låtar man kanske lyssnar på spotify men som ger känsla i kontexten. Färjestads På den sköld du klär är ju ett exempel på precis hur en sådan låt ska vara. Det smärtar mig hur jäkla mycket feeling det är i den och det hjälper inte när den sätter sig i huvudet även på en annan. Den låten har så klart en annan bakgrund men återigen så bekräftar cluben bilden av det plastiga, easy entertainment för barn och företag osv.
Slutligen ska det väl sägas att detta egentligen inte är någon hjärtefråga för mig. Jag är glad om jag slipper Levels av Aviici som låt vid entrén på isen och slupper hupptidupp vid mål. Det bästa hade ju varit om det kom som ett supporterinitiativ där WL eller liknande tog fram en egen hymn eller liknande.
.
