köttet wroteFör Arlbrandts egen del vore det förstås trevligt med ett större erkännande.
För min del är det dock fullständigt oväsentligt eftersom det hade varit viktigare att ha produktion spridd på fler spelare så att vi vunnit fler matcher. Liksom det är mig fullständigt oväsentligt hur många poäng en spelare gör i grundserien om de inte kan producera när det är allvar, dvs i slutspelet. Jag kommer aldrig föredra individuella rekord framför seriesegrar och bucklor.
Ja det är ju ganska självklara grejer du skriver om där :roll: , men nu handlade det ju inte inlägget kring det.
Hockeyspelare är i grund och botten egoistiska. Ska man hitta en större dos av lagkänsla och kärlek för klubblaget, så får man oftast gå ned i divisionerna något. Om det inte handlar om storleken på lönekuvertet så handlar det ju om det sociala ihop med först och främst "erkännande" = mata sitt ego & spela där man har störst chans på antingen trofèer eller störst chans på att briljera=synas & få lira landslaget.
Iom han inte fått det där gigantiska erkännandet iår som t.ex Holloway fick när han gjorde en liknande säsong (dvs 71 poäng i grunderserien, men försvann något i slutspelet sedan med bara 4 mål mål på 13 matcher i ett outstanding SAIK), så undrar jag inte om Arla's ego fått sig något av en törn... Vad talar egentligen för att han blir kvar? (förutom att han har kontrakt då, men inget större hinder eg då LHC har ju genom historien valt att inte ha kvar spelare som är missnöjda och vill lira nån annanstans, att ej "stå ivägen" för spelarnas önskemål, sålänge de får en ok ersättning tillbaks).
Arla har inte fått något större erkännande varken från experter, fans eller medspelare. Isf hade han blivit nominerad till årets spelare, guldpucken såsom LHC's MVP, som istället gick till Kolarik. Det är för mig rätt talande främst att priset "årets spelare" som är framröstad av alla spelarna i SHL, inte ens tar med Arlbrandt som top 5 av nomineringarna, det efter att varit och nosat på rekordet genom tiderna i poängligan. Den nomineringen handlar liksom inte om hur ens lag spelat, utan hur individuella spelare och statistik. Han har inte heller uppmärksammats något speciellt från Mård som petat honom i landslagssammanhang flera gånger.
Jag personligen skulle inte klandra Arlbrandt om han vill dra utomlands efter denna säsong, vart finns moroten kvar för honom i Sverige, då han varken spelar (lets face it, vi har inte samma ekonomiska muskler längre att vara en given guldutmanare för varje säsong, även om många lever i förnekelse) i ett givet topplag med stor chans på guld varje år, varken får respekt eller erkännande varken från våran förbundskapten, egna fans, experter eller ens motspelarna som han varit ett offensivt hot mot merparten av säsongen. Om jag var honom, i det skedet han är i karriären (30+) så vore det ett enkelt val att välja KHL, sålänge LHC godkänner transferen. Tror även att det kan vara en bra affär för LHC att göra också, sålänge de får en riklig ersättning. Vi behöver göra ett annat lagbygge till nästa år, inte bara satsa på en riktig superkedja och resten ihop plock. Vi behöver sprida talangen & få in mer karaktärspelare, som det gör ont att möta. Arla är en sån spelare som kan briljera så fort han får utrymme till det, men i slutspelssammanhang kommer bort något. Så även Kolarik hamnar i den kategorin, som dock är i mina ögon något mer förlåten över att försvinna då han inte spelar med en bjässe som Sjögren jämte sig att skapa yta.
För att hoppa lite här nu, så tror jag Sebbe Karlsson saknas mer än vad man tror i årets slutspel. Han är en viktigare spelartyp att ha på centerpositionen eller i boxplay än t.ex Almtorp, IMO.
