Rpezon
Nej, ingen kioskvältare. Men om några vill läsa så har jag kopierat in texten här:
LINKÖPING. Det är häftigt när matcher verkligen betyder något.
I streckfajten mellan Linköping och Timrå fick vi en försmak på slutspelet.
Här är Jonathan Knektas fem punkter från matchen.
1. Värre än Liseberg
Solen har äntligen börjat vakna till liv efter vinterdvalan och våren är på intåg. Det är fortfarande ett tag kvar till Gröna Lund och Liseberg slår upp portarna för säsongen, men jag har goda nyheter för alla adrenalinjunkies där ute.
Lös en biljett till Saab arena, ni blir inte besvikna. ”Hjärtat var uppe i halsgripen några gånger för oss i båset” konstaterade Linköpings Linus Hultström efteråt och trots att jag satt högt upp på pressläktaren kände jag samma sak. Det här var en streckfajt inför drygt sjutusen röststarka åskådare som hade allt och lite till. 0–1 blev 2–1, som blev 2–3… som blev 4–3.
Och då var vi bara halvvägs in på turen i berg- och dalbanan. ”Ena stunden hade vi foten i topp sex och ledde matchen och plötsligt var det tvärtom” för att citera motståndarlagets Jonathan Dahlén.
2. Vinna eller försvinna
Ja, det fanns en anledning till att framförallt den andra halvan av matchen utvecklades till något som kan liknas vid slutscenen i en Rocky-film där boxarna släpper garden och bara pucklar på varandra.
Tre poäng till Timrå och de skulle vara uppe på samma poäng (82) som Linköping på den sjätte och sista play in-platsen, vilket innebär kvartsfinalspel. Tre poäng till Linköping och de hade dödat striden med sex poäng och en hel del plusmål till godo på Timrå med två omgångar kvar. Det var vinna eller försvinna för bortalaget, som anförda av seriens hetaste spelare Filip Hållander (poäng i elva raka matcher!) gick stenhårt för segern.
Emil Pettersson kvitterade till 4–4, men närmare än en ett par frilägen och ytterligare några fullkaratiga chanser i säsongens mest underhållande förlängning kom Timrå inte. Marcus Högberg storspelade trots att han släppte in fyra mål och spikade igen i straffläggningen där Linus Hultström avgjorde.
3. Öppnar för drömmöte
Timrå har nu fyra poäng upp till Linköping. Chansen till topp sex finns fortfarande, men allt talar nu för att de slutar sjua och ställs mot tian i en åttondelsfinal i bäst av tre matcher.
Jag är själv inget fan av play in-spelet som mest brukar vara en liten aptitretare inför det ”riktiga” slutspelet, men i år kan det bli annorlunda.
Modo är bara två poäng bakom Örebro på tiondeplatsen och ett surströmmingsderby, eller ”Slaget om Västernorrland” om ni så vill, hade blivit en av säsongens höjdpunkter. Med nykomlingens 7–1-kross häromveckan i färskt minne känns ett sådant möte vidöppet, även om Timrå har ett bättre lag på pappret.
4. Medvind för Cluben
Efter fem raka säsonger i ingenmansland kommer det äntligen att spelas slutspelshockey i Linköping igen. Klas Östmans gäng var, som vanligt, nederlagstippade inför årets säsong men har motbevisat alla skeptiker.
Det är ett sjujäkla drag kring Cluben igen och dessutom känns det som att de är på övre halvan för att stanna. Den senaste tiden har LHC förlängt kontrakten med både lagkaptenen Oscar Fantenberg och poängsprutan Ty Rattie, två av SHL:s bästa spelare den här säsongen.
Båda gjorde för övrigt mål mot Timrå och det pratas i kulisserna om att även Marcus Högberg – ligans kanske bästa målvakt – kommer att göra samma sak. Inte mål alltså, utan slå ner bopålarna i stan ännu längre. Hockeyn kokar i Linköping just nu och sportchefen Peter Jakobsson, som får assistans av Tony Mårtensson nästa säsong, håller på att bygga något riktigt spännande.
5. Vacker tifohyllning
Till sist.
Janne Zurawski var en profil i Linköping och en av grundarna till supporterklubben White Lions. Han gick bort för två år sedan, 54 år gammal, och hyllades med ett tifo inför nedsläpp. ”JANNE Z LER FRÅN HIMLEN” stod att läsa under ett porträtt av Zurawski och jag är svag för sådana hyllningar. Det var vackert och satte tonen för kvällen som blev en häftig åktur från start till mål. Tack för att vi fick åka med.
