Rob
GIVNA TOPPLAG
FÄRJESTAD
Man ska ha klart för sig att mästarna tappat en hel del folk på vägen. Bland annat viktiga centrarna Jacob de la Rose och Gustav Rydahl, men det finns ändå en helt annan trygghet man går in i säsongen med. Anledningen stavas till stor del Tomas Mitell i båset, som ännu mer får sätta sin prägel på det här bygget. Dessutom finns det massor av toppspelare kvar från förra säsongens guldbygge. Går in som en av favoriterna.
LULEÅ
Tappet av Omark är förstås väldigt kännbart. Men Luleå om något lag är inte beroende av en enda spelare och det finns en grundtrygghet i föreningen. Jesper Sellgren kommer hem och backsidan ser på nytt väldigt starkt ut, även om Sami Lepistö har lämnat. Målvaktssidan likaså med Joel Lassinantti kvar. Nu uppbackad av Matteus Ward. Dessutom är hela tränarstaben intakt, och drivet efter guld finns där. Räkna med meriterade värvningar utöver detta.
RÖGLE
Ängelholmsklubben är väldigt stabil som förening numera, sedan ett antal år tillbaka. Även om spelare lämnar, så hittar man utveckling på andra. Förra säsongen var det spelare som varit i föreningen länge mer än nyförvärv som drev gruppen och gjorde laget så skarpt som man var när man tog seriesegern. Nu har man värvat ganska ungt, men räkna med mer, och precis som förra säsongen kan säkert flera av befintliga spelare ta kliv.
SLÅSS OM TOPP SEX
FRÖLUNDA
Elmer Söderbloms alla mål har försvunnit och Michael Spacek producerade trots allt, så nog har man tappat offensiv kraft. Men mycket finns ändå kvar. Man får nästan räkna Jacob Nilsson som ett nyförvärv, plus att Radan Lenc finns med från start. Lasse Johansson blir intressant i mål. Det som man kan sätta lite frågetecken för är backsidan. Speciellt botten fyra. Håller det verkligen måttet?
LEKSAND
Backsidan har tagit gigantiska kliv jämfört med tidigare. Det är här den stora förändringen skett i Dalarna under våren. Anton Lindholm och Olle Alsing är riktigt starka nyförvärv och bör göra stor skillnad. Det blir ett helt annat djup på backsidan. På minuskontot kan man säga att Leksand tappat lite offensiv kraft. Peter Cehlarik nobbade trots att man flörtade med varandra. Max Veronneau är borta ur leken. Och en del andra har mycket att bevisa.
VÄXJÖ
För första gången på tio år utan Sam Hallam som huvudtränare. Bara en sådan sak! Precis som Leksand så har man fått in tunga pjäser på backsidan. Joel Persson kommer slippa att dra hela lasset själv. Brian Cooper och Lukas Bengtsson både spetsar och breddar backsidan väldigt bra. Framåt försvinner mycket mål i Richard Gynge, men Kalle Kossila är ett intressant nyförvärv. Tysken Tobias Rieder är med från start. Några av ungtupparna tar nog kliv. Växjö brukar vara grundstabilt.
GIVNA TILL SLUTSPEL
SKELLEFTEÅ
Gustaf Lindvall blev kvar i målet. Bara Lindvalls närvaro är en garanti för ganska mycket. Men Skellefteå kommer här och nu behöva förstärka. Mycket kommer faktiskt handla om vad man gör framöver. Backsidan är inte lika spetsig, utan lite ”tråkigare”. Michael Kapla och Adam Wilsby har lämnat, Anton Olsson och Arvid Lundberg har tillkommit. Det behöver inte vara negativt, men nuvarande upplaga ser på förhand inte bättre ut än föregående.
ÖREBRO
Tog ett litet kliv tillbaka ifjol efter den lovande 20/21-säsongen. Nu har Örebro förlorat några av sina absolut bästa spelare (Ebert & Kovacs), men samtidigt fått hem affischnamnet Mathias Bromé. Klarar Jhonas Enroth av att bära laget på samma sätt i vinter? Hur kommer ledarstaben flätas samman? Kommer ungtupparna ta de kliv som Örebros ledning förväntar sig? Närkelaget är topp åtta-bra, men saknar en del för att vara högre upp i rakningen.
PÅ GRÄNSEN TILL SLUTSPEL
BRYNÄS
Borde vara betydligt bättre 22/23 med tanke på hur truppen förbättrats och att tränarstaben, för första gången på flera säsonger, är intakt. Det är a och o för Brynäs framtida klättring i SHL: kontinuitet och tålamod. Målvaktssida är toppklass i ligan med Anders Lindbäck och Veini Vehviläinen, men lika stjärntätt är det inte i övriga lagdelar.
LINKÖPING
Här har man verkligen spetsat till sig.
Framför allt på backsidan, där Linus Hultström och Oscar Fantenberg kommit in. Dessutom har man värvat Jeff Jakobs från Oskarshamn, som gjorde sådan succé med just backarna där.
LHC är offensiva. Det behöver inte vara någon garanti för succé. Men det är helt klart så att man gasar på för att inte vara utanför slutspelet, som man varit de senaste säsongerna.
TIMRÅ
Det säkrade SHL-kontraktet i våras gav framtidstro. Så stark att klubben på några veckor kunde välkomna tillbaka starka kort som Anton Lander, Emil Pettersson och Anton Wedin. Flera av fjolårets mest framträdande spelare, Robin Hanzl och Joey LaLeggia, valde också att stanna. Timrå borde undvika kval och ska med det här laget vara med och tampas om slutspelsplatserna.
RÄKNA MED BOTTENSTRID I VINTER
HV71
Inte en vanlig nykomling sägs det, men första året efter ett avancemang är alltid tufft. Ledningen med Tommy Samuelsson och Kent Norberg är däremot rutinerad och föreningen är säkert inställd på att säsong ett i SHL inte ska generera något SM-guld. Skynda långsamt borde vara HV:s melodi, annars har man inte lärt sig någonting efter uttåget 2021.
MALMÖ
Varit inne i en nedåtgående spiral två säsonger i följd och har inte ett lika slagkraftigt lag som konkurrenterna. Dessutom är det första året med en helt nykomponerad tränarstab och sportchef i Björn Liljander. Malmösupportrarna gör nog bäst i att ställa in sig på en tuff 22/23-säsong. Laget ser väldigt enformigt ut och det kan bli ett problem att ingen i laget riktigt kan bryta mönstret.
OSKARSHAMN
Någon gång, med tanke på de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna, borde Oskarshamn dratta ned i kvalträsket. Båda assisterande tränarna har lämnat, stjärnor som Fredrik Olofsson, Brian Cooper och Kim Rosdahl är inte heller kvar. IKO har valt att värva mer utländsk spets än tidigare för att försöka klättra högre upp i SHL-hierarkin, men frågan är om det är rätt tillvägagångssätt för den lilla klubben från östra Småland.
