Är spelarna så oskyldiga?
LINKÖPING
Publicerad 6 jan 2021 kl 11.56
Av: Sanny Lindström
Att sparka en tränare är givetvis ett enormt misslyckande för en förening och såklart också för samtliga ledare och spelare.
Hur går det till när en tränare sparkas och är spelarna helt ovetande eller oskyldiga?
Jag har spelat i lag där vi tvingats att sparka tränaren och är bekant med hur det vanligtvis kan se ut. Spelarna är sällan oskyldiga utan ett fåtal utvalda spelares röster har en betydande roll vilket jag tror också varit fallet hos Linköping när dem valde att sparka Bert Robertsson.
Till och börja med är det sällan ett förhastat beslut att sparka en tränare. Det är i regel en utvärdering som skett noggrant över en längre tid.
I lag jag spelat i under min karriär hade jag ofta ledande roller och har därför regelbundet blivit rådfrågad om känsliga saker om både lagkamrater, tränare och eventuella värvningar. Bakom stängda dörrar i möten med tex en tränare eller en sportchef kan du vädra eventuellt missnöje och föra lagets talan men i det offentliga rummet måste du stå upp för din tränare oavsett vad.
Det kan ibland vara en utmaning.
Hur går det då till när en tränare sparkas?
I regel har varje lag ett spelarråd som utses av tränarna och ibland några som röstas fram av spelartruppen. Vanligtvis är det lagets kaptener plus ytterligare två, tre personer. Dessa fungerar som en länk mellan spelartruppen, tränarna och även klubbledningen. Regelbundet sker möten under säsongen som kan handla om allt från träningsupplägg och reseschema till spelsätt och eventuella saker som måste förbättras. De utvalda representerar inte sig själva utan spelartruppen och ska såklart ha lagets bästa i åtanke och inte föra egna agendor.
Jag har haft denna roll i de flesta lag jag spelat i och då varit inkallad till möten där det som sagts aldrig lämnat rummets fyra väggar och möten som också inneburit att spelare och tränare tyvärr tvingats lämna laget.
Precis så lär också varit fallet i Linköping i samband med att Bert Robertsson entledigades.
Spelarrådet med kaptenerna Jonas Junland, Broc Little, Jonas Holös, Markus Ljung och Andrew Gordon och eventuellt ytterligare någon av de ledande spelarna lär den senaste tiden haft möten med klubbledningen. Det kan ha skett på både spelarnas- och klubbledningens initiativ.
De har alla fått gett sin syn och redogjort för hur gruppen mår och känner och sedan har föreningen i kombination med General Managers Niklas Perssons uppfattning och känsla fattat ett beslut. Spelarna har gett en tydlig bild av läget och hur gruppen mår och känner som sedan nått styrelsen och sportrådet där bland annat tidigare storspelaren Magnus Johansson sitter.
Som spelare såg jag det personligen som ett misslyckande och ett form av svek mot tränaren och person som jag tidigare haft en relation med.
Samtidigt var det inte personen i fråga som kritiken riktades mot utan att ledarskapet och gruppen inte fungerade och att resultaten uteblivit.
Det ger dock ofta en chans till en nystart, koppla bort det som varit och möjlighet till en revansch för spelarna. I synnerhet de ledande spelarna i laget som ofta känner störst ansvar för det misslyckande som en sparkad tränare ändå betyder.
Jag minns att jag kände en ännu större press att leverera direkt i anslutning till att tränaren fått sparken eftersom jag själv varit en del i beslutet.
Redan i eftermiddag när Linköping tar emot Örebro kommer ett större fokus hamna på spelarnas prestationer än tidigare och då i synnerhet de ledande spelarna.
