”Det sitter i väggarna.....”
Bergsten ”tänker till” (eller nå’t) i Corren 200105
[size=150]Det är struntprat att skylla på det[/size]
Kan vi inte en gång för alla skippa snacket om vad som sitter i väggarna eller inte?
"Äh, du vet hur det är. Det sitter i väggarna.”
Så lätt att säga, så lätt att ta till, så lätt att skylla på.
Ni har säkert också hört talas om det. Jag kan tycka att det är ett uttryck som används för ofta och för lättvindigt, även om det som med nästan alla andra klyschor oftast finns ett antal korn av sanning.
Det är mycket möjligt att det i andra klubbar funnits en annan och mer kravfylld inställning, men att Linköping HC inte tagit något SM-guld på herrsidan och nu riskerar ännu en misslyckad säsong har inte så mycket att göra med vad som sitter i väggarna eller inte.
Det är skitsnack.
Det handlar inte om hur snacket går och har gått på kontoret eller i lunchrestaurangen. Det handlar om att laget inte är eller har varit bra nog för att leva upp till de uppsatta målen. Om vilket jobb som görs av spelarna på isen och av personerna i organisationen i övrigt.
Det har knappast undgått någon att klubben nu är mitt inne i en förändringsprocess och det pratas mycket om en tuffare attityd, en annan drivkraft, högre krav och hårdare träning. Inte fel. Men även här: att det ska vara någon slags ingrodd, taskig mentalitet som gjort att klubben tappat sin topplats i hockey-Sverige. . .nej, jag köper inte det.
Sämre ekonomi ger sämre spelare och därmed sämre lag.
Över tid gör det nästan alltid det.
LHC sjönk som en sten i fjol och kom i höstas till spel med ett lag som på papperet faktiskt var svagare. ”Galenskap är att göra samma sak om igen och förvänta sig olika resultat”, hävdade en gång Albert Einstein och de orden kan väl få tala för sig själv.
När det bränner till behövs uppenbarligen fler vinnarskallar, på isen och i båset. Fler som vet vad som krävs för att vinna och som dessutom är villiga att göra det. Det vill säga fler bra spelare.
Och det är inget som sitter i väggarna.
Redan när Jack Connolly gjorde mål med matchens första skott hade jag kunnat ta gift på att LHC skulle få ta flyget hem från Norrbotten utan poäng.
Himla tur att jag inte gjorde det.
0–2 blev 2–2 (som i och för sig till slut blev 2–3) och det var en minst sagt efterlängtad och välbehövlig bonuspoäng i den täta bottenstriden. Man kan säga och skriva att det är mycket kvar, att det blev sjätte raka förlusten och att det därmed inte betydde så mycket.
Vad det betydde?
Mycket.
Tror jag.
Med tanke på hur det ser ut i tabellen och med tanke på svajande självförtroende var det av största betydelse att trots allt lämna Luleå med en vunnen poäng. Det borde ge en boost inför torsdagsmötet med Leksand som blir säsongens hittills viktigaste match och som definitivt inte får förloras.
Det är så klart ingen tillfällighet att formstarka topplaget Luleå redan före nedsläpp hade mer än dubbelt så många poäng som formsvaga bottenlaget LHC. Men som det såg ut till en början behövde ändå frågorna ställas: Var det någon som överhuvudtaget trodde på segerchans? Hur kunde den kaxighet som fanns där senast bara försvinna?
Det blev ännu värre med 0–2 i andra perioden och att i det läget komma tillbaka mot seriens bästa och mest svårspelade lag är utan tvekan starkt jobbat. Trots bara tio skott på mål på hela matchen hittades ett sätt att kvittera. Efter den taskiga starten blev det bättre i en alltmer tillknäppt match, men jag ville ändå se mer av tro, mod och kaxighet.
Upp med bröstet. Upp med energin. Upp med adrenalinet.
Från start nästa gång.
Mer fart, mer idéer och mer spel med pucken i fem mot fem krävs fortsatt för att det här ska sluta lyckligt.
I övrigt:
Elva LHC-mål på de sex senaste matcherna – och Broc Little har gjort fem av dem. Jag vet att det är tjatigt, men det är svårt att komma ifrån amerikanens nästan löjligt stora betydelse för det här laget.
Till stora delar stabilt av Jacob Johansson i målet – men något, eller till och med några, av baklängesmålen vill han nog ha tillbaka.
Stark insats av många backar med Jonas Holös i spetsen. Inte heller Luleå skapade särskilt mycket och det är ett gott betyg.
Dan Pettersson tog många viktiga tekningar – och vann många av dem. Det blir viktigt att han fortsätter med det.
