Robie wroteVad försöker du dra för paralleller igentligen? Ser Sverige ut så där för dig? Vad jag ser är en obetydlig skara "jätterika". Ett Sverige där de flesta "rika" människor består av medelklassen. Det är väl jättebra? Det är dem som inte har tjänat sina pengar på aktier, utan har jobbat till sig sin position. Som har kämpat i sitt liv med hög motivation och arbetsmorak. Det är väl dem som ska belönas? Det är dem i första hand som vi ska vara måna om. Det är ju dem som betar för allas välfärd. Det är sådana människor vi ska skapa en politik för.
...
Det "rika" folket är i själva verket en medelklass med hyfsad ekonomi. Den är stor och den ska uppmuntras. I mitt Sverige vill jag se är en rik medelklass där man lätt ska kunna räknas in om man jobbar och sliter med arbete eller utbildningar. Oavsett bakgrund, ursprung eller efternamn!
Där fick du verkligen till det! Eller hur!? Fast ur ditt resonemang om detta kommer det antal antaganden a priori... Och det säger mycket om hur du och många med dig resonerar. Hur man bygger ett bra samhälle, för en del, som man trivs i, om är den delen som kan titta bort utan att beröras och som har ett tillräckligt hårt hjärta att inte bry sig om andra än de närmaste. Den sociala kapitalbristen i samhället kommer ändå att göra sig påmind för dessa med höjda försäkringspremier och större brottslighet t ex. Men det kallas då "avundsjuka", "slödder" o d.
Det du säger är att vi ska skapa en välfärd för de som betalar och stora samhällsklyftor är bra.
Men till analysen av det du säger kännetecknar ditt "önske-Sverige":
1) Begreppet "rik" (på pengar) är relativt. För att någon ska kunna kallas "rik" krävs att det ställs i relation till någon annan, som i den jämförelsen benämns "fattig". Rik betyder ordagrant "mycket väl försedd med (ekonomiska) tillgångar" vanligen om person. Synonymt med förmögen och alltså motsatt fattig. Det handlar alltså om någon form av fördelning av tillgångar.
2) Medelklassen kallas så p g a att deras levnadsstandard medför att de lever i mitten av samhällsskikten. (Till skillnad från begreppen underklass och överklass.) De har inte något överflöd men heller inte svårigheter att klara livsuppehället. Medelklassen kallas numera snarast "mellanskiktet" inom sociologin.
Alltså: Om även medelklassen ska kunna kallas rik innebär det automatiskt att andra måste kallas fattiga i jämförelse med dem. Vilka är det? På vilkas bekostnad uppstår denna "nyrikedom"? Eftersom det handlar om en fördelning av resurser/tillgångar blir det här en fråga om omfördelning. Ska de rikare bidra till detta genom att få avstå resurser/tillgångar? :lol: Hur då i så fall? Eller ska de fattigare avstå resurser/tillgångar? :roll: Analogt, du har en population och genomför åtgärder som lyfter mellanskiktet till rikedomsnivå så kommer det att göra antingen de redan innan rikare mindre rika eller de redan fattiga mycket mera fattiga. Vilket scenario tror du på när du ska göra mellanskiktet rikt? "Ta från toppen och ge till mitten" eller "ta från botten och ge till mitten".
Argument att man faktiskt kan öka "kakan" och ge denna ökning enbart till mitten, funkar bara till en viss del, eftersom som jag redan påpekat, begreppet "rik" är relativt och hela samhället hänger ihop i o m att det handlar om resursfördelning. Även om det undre skiktet skulle få behålla sin del av kakan och INTE skulle drabbas av ekonomiska försämringar (vilket vi redan vet kommer ske) så kommer inflationen av denna stora "nyrika" medelskikts rikedomsuttryck att urholka värdet av pengarna och göra dem fattigare genom att priserna stiger och köpkraften minskar. Kanske inte mer än några procent men eftersom vi har en flytande krona och saknar bra styrmedel mot detta att balansera med, annat än arbetslöshet och låga löner kommer låga löner bli ett faktum. Hög arbetslöshet har vi ju redan... Och tro inte för ett ögonblick att företag och andra allierade vill ändra på det. Det de vill ändra på är att denna arbetslöshet ska kosta något.... Det är en helt annan sak. Arbetslöshet är i grunden något bra för arbetsgivare (företag med anställda). På så sätt har man en lätt tillgång till arbetskraft till en låg kostnad. Urholka sedan arbetsrätten så är arbetsmarknaden helt och hållet på företagens villkor. Inga bindande åtaganden men alla fördelar ska dukas upp på smörgåsbordet. Mums! "Men vi har ju inget annat val..."
Trycket för låga löner i samhället kommer alltså att bli dubbelt, inte bara det som andra redan tagit upp. Samhällsklyftornas redan nu vidgning kommer att ta fart rejält, samhället blir sjukare och sammantaget har man som "nyrik svensson" mestadels tjänat förmånen att man har råd att resa härifrån på semester och vila upp sig från vardagsstressen en längre tid än förut till ett lite finare ställe, om man hör till rätt samhällsskikt vill säga. Låglönearbetare får en nettosänkning och slipper detta och mycket annat. "Mina barn och dina, var och en för sig själv!"
Läsvärt från NE om mellanskiktet, notera sista stycket samt att NE inte skrevs precis igår:
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=254164
