Tio år sedan sist. Mellan dagens slutspel och senaste SM-guldet har det radats upp besvikelser för Skellefteå AIK när vinnaren ska koras. För under en SHL-säsong finns bara en vinnare. På så sätt är SM-slutspelet skoningslöst. Du måste överträffa dig själv, ändå är det inte säkert att det räcker. Det börjar vara länge sedan AIK levde upp till ”vad som än krävs” – och därför vinner inte laget i år heller.
Skellefteå AIK har en fantastisk daglig verksamhet. Spelare som kommer till klubben blir i hög grad bättre. Ett annat mått på föreningens framgångsrika verksamhet är den solida ekonomin och förmågan att fostra både NHL-draftade spelare och NHL-spelare. Det är inte svårt att se framgångsrika element i klubben, som har som sämst varit sexa i serien under de senaste 15 åren.
I slutänden finns det ett ultimat mått som bestämmer vad en föreningen är; nämligen antal titlar.
I Sverige är det synonymt med finalvinst i SM–slutspelet. Seriesegern må ha ett värde, men i praktiken finns all status i slutspelet.
Där har AIK en oroväckande låg vinststatistik. Räknas CHL-finalen in tillsammans med SM-finaler, har AIK bara en vinstprocent på 30 (tre av tio). 22,2 procent (två av nio) om man räknar bort segern 1978.
Det är lätt att stryka medhårs, prata om slumpen, och otur. Det är lätt att börja prata ”om” vad som skulle hända om målet inte hade blivit bortdömt eller ”om” första matchen hade gett en suddenvinst istället för suddenförlust.
Vår värld är tuff att leva i och bortförklaringar är i regel inget annat än svaghetstecken. Det är aldrig ”otur” att förlora. Sanningen är att laget inte har räckt till. Topparna levererade inte eller så utnyttjade motståndarna att bryta den svagaste länken.
Från senaste guldet fram till nu finns det gott om smärtsamma minnen. Många är förknippade med att både laget och ledare inte har fått ut allt som går att få ut. Många gånger inte tagit striden, som när AIK föll i alla hemmamatcher 2015, Jimmie Ericsson blev avstängd inför sjunde kvartsfinalmatchen 2017, Joakim Lindström blev avstängd 2018 eller när laget blev manglat och Oskar Nilsson knockad mot Färjestad 2023.
Under fjolåret är minnet hur laget saknade tyngden att ta sig in på mål i finalen mot Växjö.
Nu stundar ett nytt slutspel – och sett till historien och bromsklossarna har jag svårt att se hur AIK ska passera semifinal.
För att vinna måste du vara beredd att betala priset, utmana sig själv och med glädje kliva utanför komfortzonen. GM Erik Forssell slängde sig och räddade pucken med ansiktet i kvartsfinalen mot HV 71, när laget ledde med 3–0 i matcher. Det är där alla spelare måste vara.
När motståndarna kommer för mangla och ska sätta skräck i AIK, måste spelarna stå upp för varandra. Som en AIK-spelare gjorde 2014, när han i en paus gick över och bankade på hos motståndarna. Dörren öppnades inte och därefter var det lugnt.
Det gäller att leva upp till ”vad som än krävs”.
Wayne Gretzky beskriver den upptäckten på ett målande sätt i sin biografi. Han och Mark Messier gick över för att se hur firandet såg ut hos Islanders efter Stanley cup-finalen 1983. Till spelarnas förvåning pågick inget stort firande. Var och varannan spelare låg med en ispåse någonstans på kroppen.
Sen vann Edmonton fyra år i rad.
Nu är det snart tio år sedan AIK vann. Trots en hög nivå har laget inte räckt till och laget har inte varit tillräckligt ödmjukt i sin analys om varför. Årets lag har en hög högstanivå, men är för endimensionellt. I takt med att ytorna har krympt har lagets svagheter blev tydligare.
Vinnarkulturen saknas i AIK. Även i år.
