Nils
Jovisst, positivt tänkande kan förflytta berg medan att se allt i svart sällan eller aldrig leder till något bra. Kanske är det så att även vi supportrar behöver en egen mental coach för att fortsätta följa vår kära Club.
Jag menar dock att det går inte att efter 5 ÅR av samma resultat kollektivt bryta ihop, sjunga kumbaya och lyckligt vandra in i solnedgången. Det känns som att vi nu hört allt (visioner och mål) och testat det mesta (coacher, tillfört ekonomiska medel och spelare) utan att få en förändring till stånd. Efter den senaste säsongen är mitt glas tomt, snustorrt, går vända upp och ner utan att en droppe spills. Det som krävs för att börja fylla på mitt glas den här gången är inte glättiga visioner, några nyförvärv eller glada tillrop av typen ”nu ser vi framåt”. Nej, den vätska som bör hällas i glaset måste till att börja med bestå av en förutsättningslös, objektiv och detaljerad analys av vad som orsakat de senaste fem säsongernas katastrofala haverier. Vad är det som hela tiden går fel, varför går det fel och hur ser vi till att det inte händer igen. Klassisk haveriutredning med andra ord. Det räcker inte med att börja lattja runt med några få nya spelare, snickra linor och backpar och sen se lycklig ut och hoppas att ”nu vänder det”.
Varför skulle det plötsligt fungera med en metod som nu bevisligen misslyckats gång på gång. Vad är annorlunda inför den här säsongen som plötsligt skulle leda till framgång, om inte kraftfulla åtgärder, baserade på självrannsakan och grundliga analyser vidtas.
Nej, nu är det dags att med ett ljudligt ”plopp” dra samtliga strutshuvuden upp ur sanden, se sig omkring var man befinner sig. Definiera vart man ska och sedan rita en karta för att ta sig till första delmålet (inte riskera kval igen). Först med skallarna uppe ur sanden (skiten) går det att förnimma solen igen.
