Nu börjar strax det där som blivit en nordsmåländsk vårtradition. Den där delen av säsongen när man kan se det sista av SHL på en längre stund, eller pusta ut för att det finns en nästa säsong att vara sämst i. För tredje gången i rad, fint rekord, ska ett lag bekämpas. En del av säsongen som ni alltid lyckas undvika genom att helt enkelt vara lite, lite bättre över tid än de allra mest lågt stående SHL-lagen.
Men det är i alla fall hockey (om man är snäll för särskilt bra blir den nog inte) och det brukar bli spänning i överkant.
