Behövde skriva av mig, Varning lång text !
Jag vill plocka upp tråden om starka ledare igen och resonera om det kan vara svaret på LHCs mångåriga misslyckande.
Som jag tidigare skrivit, och många andra härinne, hade vi en stark enhet i Mård-Helber-Hemlin. De fick jobba länge ihop. Mot ett mål. En vision och skruvade och justerade längst den långa vägen.
Styrkan låg i hur lika de såg på visionen om lhc och väl de kompletterade varandra i sina personligheter. Samtidigt hade alla starka personligheter vilket tog dem långt i karriären både innan och efter lhc (Hemlin -sportchef SHl, Mike -VD, tv-expert etc, Mård div styrelseuppdrag, regionchef svensknäringsliv, mm).
Jag är dock inte säker på att det vore rätt att ta tillbaka just dem som individer. Den tiden kan vara förbi. Men jag är övertygad om att ordf, KD/VD och SC/GM måste vara starka profiler med tydlig vision, handlingskraft, smartness och många kontakter.
Retro
Dessa roller har varit spretiga senaste åren. Ordf efter mård (Magnusson) var för intern och osynlig. Klubben hade då fokus på ”stålbad” som Mäki fick exekvera. Jag vill påstå att även Mäki stod för ett starkt ledarskap även om jag anser att hans ledarskap mer var åt interim hållet. Hur bra saker Mäki än gjorde förstår jag att det uppdraget tillslut gjorde honom less. På sportchefsrollen hade vi Emvall som ledningen snarare önskade var bra än faktiskt hade meriter för att vara bra. Dock tror jag visst samspel fanns mellan Mäki och emvall. Vilket var hjälpligt ok emellanåt.
Sen var vakansen lång mellan Mäki och Nocko. Under den epoken kom Roger E in. Med god framtidsanda. Men hans viktigaste uppdrag - att rekrytera KD- misslyckades han med. Istället fick han agera KD och pajen som också var ny på sin roll hade begränsat stöd i sin uppgift. En vision fanns men det var i själv verket en fantasi som gjorde mer skada än nytta, så här fick man börja om. Det skulle man göra med Nocko.
Men Nocko kom för sent och han kom dessutom in när Roger kort därpå förklarade att han skulle dra. Nocko blev heller inte långvarig och nu står vi här igen utan KD, ny GM (dock inte oerfaren) snart kanske ny (ass) Sportchef, och tränar stab som utsetts av avgående Spoetchef.
Det ironiska i allt är hur man pratar om kontinuitet som nyckel till framgång. Det tror jag med på. Men högsta ledningen agerar inte som de predikar. Det räcker inte att ha långa kontrakt på coacher. Om SC, KD mfl byts oftare än kalsonger så kommer inte långsiktiga förutsättningar finnas för dem heller. Så klart har det ingen innebörd i den enskilda matchen. Men desto större innebörd för lagbygge, spelidé, och strategi för fostring av unga spelare.
Framåt
Jag håller nu mina tummar för att Trädgård är kompetent och kan rekrytera en KD som lirar med PJs tänk. Att trädgård har goda kontakter med näringsliv som den nya KDn (karismatisk, verbal, visionär) kan berätta visionen för och få sponsring på och som sen PJ (med goda spelarrelationer, bra förhandlingsteknik och öga för talanger) kan sätta sprätt på i en trupp som spelar med LHCs identitet. Cocher och spelare älskar att stå upp för denna identitet och ser att den ger resultat. Därifrån får laget och föreningen fotfäste och rör sig framåt och uppåt.
