Jag tycker vi har oerhört mycket att lära av Timrå som förening.
Vi hade chansen efter 23/24 att gå mer åt deras håll, Timrå har BETYDLIGT lägre spelarbudget än oss men har valt en tydlig identitet och dessutom förstått att framgång föds i några nyckelfaktorer.
- Stark och svensk etablerad kärna
- Målvakt är viktigaste lagdelen, den får kosta, gärna två bra målvakter
- Spets får kosta och har en mer fri roll, det är dock avgörande att dessa spelare är maximalt 1-2 stycken, resten ska följa identiteten och LAGET går alltid före jaget.
Kärna: Johansson, Hardegård, Strömberg, Svensson, Pettersson, Hartmann, Lander och Boyce, delvis Dahlén och Wedin också faktiskt.
Talanger som får växa in i stora roller: Forsmark, Freij, Sundin, Genborg, Eriksson, Lundmark
Spets: Dahlén, Emil P, Wedin
Kantstötta spelare som får ”rätt” roll: Nässen, Pilö, Walli Walterholm, Westfält.
Sen finns givetvis misslyckanden även här med Lilja, Levinsson delvis Westfält. Är dessa dyra dock? Kan de utvecklas nästa år?
Det som slår mig här är att den här gruppen hade jag alla dagar i veckan satt mitt hopp till istället för vår spretiga grupp av spelare. Här finns trots begränsade resurser en idé bakom och en tydlig identitet.
Jag slås av tre saker som skiljer Timrå och LHC.
- Vår spelarbudget är ungefär 12-15 miljoner högre än Timrås, fundera över hur många bra spelare det borde innebära.
- Timrå har värvat spelare till en tydlig roll, dessutom där det finns ett system att presterar du kan du stiga snabbt i kedjorna för många spelare kan spela såväl i första som i fjärde.
- Nästan hela laget förutom kärnan som dock blöder föreningen i ådrorna vill något med sin hockey, om det så är JVM, landslaget, Schweiz eller bara bli etablerad i ligan. Ingen är nöjd med sin position och det finns sund konkurrens.
Vi hade chansen inför 24/25 att gå den här vägen och bygga den kärnan men PJ ville bygga eget.
