Konstig eftermiddag och kväll. Det har rasslat i telefonen med både sms och samtal från upprörda, arga, garvande och framför allt chockade grabbar. Det kändes smått surrealistiskt att gå omkring på jobbet i någon slags koma och fundera på vad fan det är som hänt.
Det är inte konstigt att det nu är en splittring i Linköpingsfamiljen. Många har upplevt Jänmtins sämsta sidor och jag har full förståelse för att det är en svårsmält fredagsmiddag.
Enligt mig ska det inte arrangeras någon "hatkampanj" mot Jämtin (eller någon annan spelare eller ledare) i form av ramsor, banderoller eller dyligt, om den inte är sanktionerad av Grabbarna eller White Lions. Det är ett stort steg, att från en läktare, häckla en av de våra som spelar eller arbetar för våra färger.
Självklart vet Jämtin att han måste ge mer än max i varje byte för att vinna vårt förtroende. Enligt uppgift så är han en extrem vinnarskalle som ger allt för att vinna och säger han att han är i Linköping för att vinna så väljer jag att tro på honom tills han har bevisat motsatsen. Jag kan lova att ingen på läktaren kommer att älska honom men försök då att se honom som en tillgång för våra färger oavsett var han kommer ifrån. Det är inte första gången det händer och absolut inte sista. Den här gången vann vi - nästa gång vinner någon annan.
Till sist vill jag säga att Johan Hemlin är en stor man med ett stort hjärta och jag är övertygad om att han vill Linköpings bästa och jag och många med mig stöttar honom till 110%.
