Just de: Jag ska ge dig ett seriöst svar.
Det som du kallar läktarkultur, eller ska vi kalla det supporterkultur, handlar om så mycket mer än att stötta spelarna på isen. Jo, det är sant! Jag ska ta det från början så du hänger med i mitt resonemang.
Jag och mina vänner har i princip växt upp med LHC. Vi har gett tid, pengar, kärlek, tårar och skratt för vårt lag. För oss är inte LHC enbart en hockeymatch, det är en del av vårt liv-dygnet runt. Det har kostat oss vänner, sambos och flickvänner. Vi slutar inte att vara LHC när vi går ut från Stångebro/CC, vi slutar inte att vara LHC när säsongen är över. Vi har en dålig dag när laget underpresterar och vår semester kan bli förstörd för att någon jävla klåpare har värvat "fel" spelare eller att vår favorit i laget väljer att gå till ett annat. Varför? Därför att stora delar av vårt vakna liv kretsar runt våra vänner och våra färger. För mig är klubbmärket och mina vänner en större del av LHC än vad spelarna på isen är. Det kanske låter konstigt? Självklart är de flesta spelarna mina hjältar. Det är de som ska vinna för oss och få oss att bli stolta! Men vi fans kommer alltid vara där, vi kommer aldrig svika, aldrig byta lag, aldrig sälja oss till högstbjudande.
Supporterkulturen lever inte bara på läktaren. Den lever dygnet runt, året runt. Den lever på puben innan matchen eller på på väg hem från Ljungby en svinkall novemberkväll.
Jag ska sluta svamla. Supporterkultur handlar till stor del om att du och dina vänner älskar något tillsammans. Du reser, festar, fightas, anordnar tifon, skriker, skrattar och gråter tillsammans. De gamla ramsorna från Stångebro är inget som ska stötta spelarna (även om jag vet att vissa spelar ler lite och gillar det i det tysta) De är med glimten i ögat, till för oss, för våra färger, för fansen - för supporterkulturen.
