Någon gammal f.d. tränare menade på att en av orsakerna till de ökande hjärnskakningarna (och även andra skador), paradoxalt nog, är den hårdare bedömningen av hakningar. Tidigare fick man ner farten med en klubba lite lätt runt magen på den framstormande spelaren, nu går det i 180 istället och konsekvensen av en tackling blir därmed värre. Lägg därtill att “checking from behind” bedöms hårdare, vilket spelarna vet och därmed tror att man är “skyddad” så fort man vänder rumpan ut från sargen, även om man gör det tiondelen innan smällen kommer. Det finlir vi fick se med Mårtensson, Weinhandl m.fl. har ju nästan helt försvunnit från dagens hockey, istället är det full fart som prioriteras. En utveckling som jag inte är helt förtjust i.
