Återkommer som utlovat med en lite nyktrare analys efter mitt gnällinlägg i matchtråden igår där jag beklagade mig över dåligt drag i arenan! @Jordfräs @Lokalpatrioten m.fl.
Syfte och Bakgrund
Nykter är jag inte dummare än att jag inser det känsliga med att kritisera WL/G, som skriker sig hesa för staden match efter match. Onykter är jag inte smartare än att posta i affekt. 😉 Men! Precis som WL och G vill ju även jag stadens bästa och att det ska vara riktigt kul att gå på hockeymatcherna. Jag tror verkligen att det finns mer att hämta från den publik som nu besöker Saaben och därför ventileras här några tankar.
Jag hade säsongsbiljetter i 17 år mellan 91 och 08 och därefter med väldigt få undantag följt matcherna från TV-soffan i kombination med sporadiska borta- och hemmamatcher live. Följande är om än helt subjektivt och med risk för “bättre förr-syndrom” ändå grundat i mina upplevelser över en period och som sträcker sig över toppar och dalar, i olika divisioner och i olika arenor.
Förtydligande: jag vill vara extremt tydlig med att jag uppskattar WL:s kämpande genom åren och att de på något mirakulöst vis, prestationerna på isen till trots, lyckats med både föryngring och tillväxt.
Empiri och Analys
Jag blir lite ledsen när jag läser att många verkar tycka att det var bra stämning i hallen igår eftersom det skvallrar om förväntningarna man har på arenaupplevelsen. Nu är det förvisso inte klapp-klapp-hockey som presenteras framför ögonen, det råder ingen ovillkorlig hockeyfeber i staden och vare sig guld- eller serieavancemang hägrar. Sådana omständigheter ska väl korrigeras för antar jag, men jag håller mig till det jag upplever på plats i hallen och som jag tror går att påverka oavsett allt detta.
Sedan mellandagarna har jag besökt alla hemmamatcher utom Örebro - jag har suttit på H, D, S och på J. Mina helhetsupplevelser har varit ungefär 2 av 5. Till viss del bidrar miljön/belysning i barer och korridorer och ljudet i hallen – men det är framför allt energinivån i hallen under matchen som drar ner betyget. Detta alltså trots att WL och G kämpar på nästan oavbrutet. Det är ytterst få ramsor som sittplats ens klappar med i och i växelramsorna är det ju bara WL mot G. I övrigt råder på sittplats ungefär samma typ av sorl som i ett öppet kontorslandskap fram till det blir mål/ramträff/utvisning. Mitt minne av att gå på livehockey (både i stånkan och i Cloetta Center) var att typ hela sittplats sjunger med i växelramsorna och klappar så frenetiskt med i klackens ramsor att man nästan behöver öronproppar. Antingen är det jag som minns fel eller så har något förändrats rejält.
Vad har då ändrats förutom jag själv/underhållningsvärdet på isen/hockeyfebern? WL gör ju ett hästjobb – inget snack om saken, men det är även del nya ramsor som ibland pågår ganska länge och som inte är särskilt klappvänliga. Om syftet är att hålla i gång och sjunga utan att det någonsin ska bli tyst i hallen så är man i mål, men om det syftar till att få i gång sittplatspubliken och öka stämningen så radar man faktiskt upp ett gäng misslyckanden varje period. Inte WL:s ansvar vad sittplats gör? Kanske inte – men jag tror att både WL och sittplats vill att det ska bli drag och WL har definitivt förmågan att slå an tonen.
En annan förändring är ju aktiv sittplats på G. Ett riktigt trevligt tillskott i början, tyckte jag. Nu verkar G (såklart helt ofrivilligt) helt fått ta över rollen som motpart i växelramsorna med klacken. I början fick de i gång resten av sittplats, men nu har folk blivit bekväma och låter G göra jobbet själva.
Slutsats och lösning
Jag tror det behövs mer interaktion mellan WL och sittplats för att få upp temperaturen. Under de bästa matcherna i minnet var det liksom ständig kommunikation mellan WL och sittplats och till och med sittplats startade växleramsorna ibland. Om många har inställningen att de två ansvarar för sig själva och har lite med varandra att göra så förstår jag utvecklingen mot vad jag upplever i hallen idag – två läger som agerar i princip helt oberoende av varandra förutom ”ooooh” vid stolpe och ”jaaaaa” vid mål och ”buuuuu” vid utebliven utvisning.
Tre saker som jag tänker kan göra viss skillnad iaf:
Som jag minns det förr så startade matcherna ofta med att WL liksom försökte få i gång sittplats (andra sidan är ni klara/hela hallen/växelramsor) – det tror jag inte är en dum idé att försöka återgå till.
Angående aktiv sittplats så kanske det är så enkelt som att bara switcha till att de inte kör växelramsorna emellan klacken och G utan tillsammans mot resten av publiken.
Färre långa klappovänliga ramsor
Och trumma (nej jag bara skojade).
