"Kära Linköping, jag älskar den här staden och kommer alltid att göra det. Jag är ledsen att behöva säga att min tid i Linköping är över efter sex säsonger, för under de här åren har staden blivit så mycket mer för mig än en plats att spela ishockey i. Från den första dagen jag anlände kände jag att det var en speciell plats och när jag nu lämnar så känner jag att Linköping har en stor del i att jag är den jag är i dag. Tack för att ni tagit mig till er som en av stadens söner på ett sätt som jag tror att väldigt få nordamerikanska spelare får uppleva. Utan all den kärlek jag känt från er Linköpingsbor hade det inte gjort så ont att behöva lämna. Ni fick mig att alltid känna mig accepterad och välkommen. Tack för det.
Jag känner också en enorm ära över att ha fått bära LHC:s färger under sex säsonger. Att spela med det vita lejonet på bröstet har betytt allt för mig och när jag som pensionär ser tillbaka på min hockeykarriär kommer jag att se mig själv främst som en LHC-spelare.
Jag vill därför ta detta tillfälle i akt för att tacka alla er som stöttat mig, alla som kommit till Saab Arena för att stödja mig och klubben. Jag vill tacka alla som stoppat mig för en bild i livsmedelsbutiken, alla som kommit fram och velat prata över en öl en lördagskväll … ja, det är så oerhört många jag vill tacka här, men utrymmet räcker inte till.
Att ta beslutet att lämna Linköping var det svåraste valet jag gjort under min karriär. Jag ville tillbaka och hade aldrig tankar på något annat, men saker blir inte alltid som man tänkt sig i den här branschen och det som är bäst för mig är inte alltid bäst för klubben, och till sist är det ändå klubben som är större än spelaren.
Nu kommer jag alltid att vara en LHC-supporter och i Österrike tänker jag dra på mig LHC-tröjan och titta på killarnas matcher så ofta jag bara kan. Jag ska sitta där och heja på Junland och Broc när de leder laget på isen och jag önskar det bästa för Klas och Pajen när de börjar resan med sin nya grupp.
Om klubben får samma stöd av er, som ni alltid gett mig, kommer det hända fantastiska saker. Och även om jag kommer att spela för ett annat lag kommer jag alltid vara en del av LHC-familjen. Så tack igen Linköping. Tillsammans är vi starka – och vi ses snart igen."
Med vänliga hälsningar, Andrew Gordon, nummer 13
