Nu har jag sovit på saken och lugnat ner mig något. Tycker man kan sammanfatta gårdagen i två punkter:
- Supertydligt att det var botten mot toppen. Den patetiska avslutningen hade givetvis inte inträffat om vi hade legat på slutspelsplats och haft lite lugn i laget. 110% mental härdsmälta pga det utsatta läget.
- Supertydlig varför det var toppen mot botten. Som @Jocke skrev (typ) - vi gör en bra match men gör det mestadels pga desperation. Brynäs har en helt annan självklarhet i spelet. Vi skapar chanser på brunk, skott/retur, turaktiga studsar etc medan Brynäs har en helt annan kemi och hittar varandra och hittar ytor i slottet utan att anstränga sig nämnvärt.
Sen är det ju säkert en kombination av spelsystem och självförtroende. Hade vi inte haft kvalspöket hängande över oss kanske vårt spelsystem sett bättre ut pga avslappnade spelare.
Vidrig match som jag är rädd att man kommer se tillbaka på likt man gjorde med de tappade poängen i Timrå när domare och situationsrummet ignorerade huvudtackling på Rautio i målområdet.
EDIT: för övrigt - läste ifatt och ser mycket kritik mot ”sparkmålet”. Av allt att bli upprörd över igår var inte det en av grejerna för mig. Har aldrig i mitt liv sett ett mål dömas bort för spark om skenan inte lämnat isen på ett tydligt sätt. Sen kan man dividera vad ”distinkt sparkrörelse” betyder men det där är en av få punkter där jag känt att domarna har varit konsekventa i 20 års tid nu.
