Allt handlar om inställning. Jag må vara tjatig, men det är sant. Man har tagit för lätt på hela skiten. Man är nöjd med hur det såg ut förra säsongen och tror att det bara nu är en standard. Efter att man hamnat topp 6 en jävla gång. Man står i intervjuer innan man gör en sån här jävla plattmatch, som headcoach och säger “Om vi MOT FÖRMODAN ligger under”. Det bara osar att man trodde att man skulle kliva in här och hämta 3P utan att anstränga sig.
Vi kliver ut idag, och kör helt okej, fram till utvisningen och mål i röven, då försvinner all jävla vilja, för att man trodde detta skulle vara en bagatell.
Där är det som skiljer oss mot lag som är framgångsrika. Tappar vi mot ett “lag vi ska vinna mot”, så går vi ner oss ännu mer. Medans framgångsrika lag får det som en väckarklocka. Man har ledande spelare i laget som börjar visa känslor när det redan är kört, om ens då.
Genomruttet från topp till botten. Myrenberg släpper in 3 mål, varav 2 han ska ha. Därefter gör han helt okej ifrån sig. Utespelarna åker genomgående i matchen och längtar hem. Gå tillbaka till kedjorna man inledde säsongen med, det må ha sett trögt ut, men det var fan inte lika jävla kaos som det är nu.
