Ingen ångest. På allmänt gott humör (så gott det kan bli i detta mörker och rusk). Inget störande irriterande som poppar upp var och varannan timme då man instinktivt tänker på hockey/LHC. Man blir istället glad och taggad när man tänker på hockey. Små injektioner av energi istället. “Yes! Det är match”, stället för “Helvete…det är match”.
Förr om åren. Det är mörkt, det regnar. Det är kallt. Man stör sig på någon på jobbet. Skit. Man tänker på LHC….ännu mer SKIT!
Inte nu. Peppar, peppar - Till jul kanske man är samma vrak igen…
Fan vad gött. Hur länge sedan var det man kände så här?