Kjeppkinesen Att värva någon man känner sedan tidigare behöver inte vara en fördel. I vissa fall sker sådana rekryteringar av bekvämlighet, eftersom det kräver mindre arbete än att söka brett. Konsekvensen kan bli att man missar kandidater med större kompetens och bättre förutsättningar för uppdraget.
Både ja och nej!
Jag har haft förmånen i mitt professionella liv att kunna klättra och ska inte säga att jag befinner mig på molnfri höjd, men ändå ett stort jävla ansvar som jag troligtvis blir hängd för om jag inte levererar på (kanske inte helt olikt en situation som även Hägglund befinner sig på). I och med mitt ansvar så har jag blivit väldigt cynisk kring vilka individer som jag tar in i mitt gäng. Jag har flera jobbekanta som vill jobba med mig, sköna människor som jag trivs med, men jag skulle aldrig överväga att ta in dem för jag vet vad som krävs. De blir en reflektion av mig och skulle de inte fylla skorna så är det mitt huvud som hänger.
Jag är övertygad om att Hägglund lever i samma värld, så om han tar in någon som han personligen känner, så är bekvämlighet det sista det handlar om, utan 110% tilltro att den individen kommer lyfta bilden av Hägglund själv!
Det handlar inte om att vara schysst eller att ta hand om gamla bekanta, det handlar till 110% om att man vill ha rätt personer som kan leverera det som ska levereras. Det handlar om att överleva och motsvara högt uppsatta förväntningar.
