LaumannBingo det finns en intressant diskussion här, för om målsättningen verkligen är topp4 eller topp6 varje år så blir det ju per definition ett misslyckande när man inte är där (tex när man hamnar i playin), och i vår jämna liga kommer det hända förr eller senare. Om man då kickar tränaren så fort det händer så får man börja om igen och jag tror det är ett dåligt tillvägagångssätt för att skapa långsiktig stabilitet och framgång.
Som exempel för att illustrera vad jag menar: Växjö kommer 10a i serien 19/20 (och 7a säsongen innan) men behåller Sam och vinner guld säsongen efter.
Ja, det finns många exempel på motsatsen också. Men jag vänder mig emot resonemanget att gräset är grönare på andra sidan ett tränarbyte. Det kan lika gärna bli ännu sämre. Att återigen fastna i fällan med otaliga tränarbyten är det hemskaste av alla mardrömmar.
”Men spelet då?”, är invändningen som brukar komma. Och ja, det är stundtals uselt. Men det är ju inte genomgående uselt, snarare finns det också väldigt många bra prestationer senaste tiden (kanske speciellt mot Skellefteå, peppar peppar), och därmed finns det ju faktiskt ett bevis för att spelet under Östman kan se väldigt bra ut. Det gäller att hitta det oftare och se skymtar av det typ alltid. Det är en extremt stor skillnad mot en situation där det inte finns tillstymmelse till eget spel, något vi upplevt under tränarkarusellen för några år sedan.
Det finns en extremt stor risk med att kicka tränaren, oavsett tidigare resultat. Både spel och intern hierarki kommer att förändras och det är processer som tar tid. I min värld är det endast motiverat under säsong när utsikterna är riktigt usla och man behöver kortsiktiga resultat, och där är vi inte.
