Jag tror att en av de saker jag saknar i värvningarna av AA och WWK som vi tappar iom JJs pension är just första passen och att kunna vara en speldirigent från både egen rödlinje men också från offensiv blå. Den typen av backar är vad jag anser är och har varit lhc’s identitet. Mange, Bengtsson, Bäckman (när han var hel) & Junland (innan strul), men även när det begav sig Alto, Tjomme, Holmqvist, Louma är några exempel på backar som haft det …
Visst vi har hävelid d.y (skadebenägen), Hulta (som tyvärr är för ojämn i det defensiva) och fanten (som jag egentligen mest ser har sin styrka i det defensiva). Men sen då?
Och om vi ska romantisera om defensiva klippor så gillar jag backar som har hög lägsta nivå. Som kan sluka istid och ej gör misstag. Där tycker jag just nu att Fanten är det enda vi har i den kategorin.
Ska man tillåta sig att vara nostalgisk så drömmer jag tillbaka till svunna tider då vi hade killar som nämnda majesky och melichar. Men även Välivara, Hävelid d.ä, Tallinder, Fernholm, Gunnarsson osv …
Att aldrig vara dålig och spela tätt bakåt värdesätter jag mer än att man delar ut en rak höger, och är ”tuff”
W.W-K är inte tillräckligt skicklig tvåvägs. Han kan ej äta för mycket istid. Han drar på sig utv. Och är inte särskilt tillförlitlig i dvd zon vare sig med och utan puck.
Färdig rantat. Nu släcker jag lampan.
