Som spelare betraktad (Brynäsare, 30plus, spelar kval) kan jag förstå att vissa känner sig kluvna till Larsson. Men som spelartyp (motor, tvåvägs center, spelfördelare, bra tekare) så tycker jag nånstans att det känns som ett ganska bra target.
LHC är ungefär i samma läge som man var under Roger Melins både första och andra sejour. Den resa man gjorde då är samma som man bör göra nu. Dvs bygga trygghet, stomme, stabilitet och sen kunna spetsa längre fram. Hör har vi kommit en bit men är inte i mål. Vi måste jobba klart den stommen först.
LHC gör bort sig om man återigen satsar på att bygga slagkraftiga, namnkunniga, haussade lag. För vi är inte där. Självbilden behöver stärkas och tålamodet byggas. Det finns en risk med profilspelsre som försvinner när pressen ökar och miljön är kniven mot strupen snarare än hägrande guld.
Självklart är jag inte dummare än att jag ser behovet av spets, mönsterbrytsre och målskyttar. Men tror det är bra att bygga trygghet först. För ärligt talat, vi föll inte bara på avsaknad av spets iår. Vi föll också på dåligt psyke, rädsla för att förlora och avsaknad av spelare som tar ansvar i skadefrånvaro.
Spetsen kan vi leta efter när vi jagar titlar. Nu måste vi först skrämma bort alla kvalspöken, tvätta bort förlorarmentaliteten, och jobba med spelare som har goda vanor, bygger kultur och är pålitliga.
