Spelet under säsongen har verkligen hackat och laget har blandat och gett. Stundtals har känslan varit att vi kan slå precis alla lag, andra stunder har känslan varit att vi inte kan slå något lag. Bergochdalbanan fortsätter.
Är fortfarande frustrerad över enkla saker är skötta i LHC. LHC är viktigt för väldigt många människor men föreningen drivs till del som ett skämt. Mållåtar införs, är densamma som en konkurrents och byts hipp som happ till en tuta som blåser på tre gånger innan “låten” börjar, vad i hela helvete? Saker är ogenomtänkta och i ärlighetens namn är en referensgrupp inte helt orimligt, skapa en dialog med WL:s styrelse exempelvis. Introlåten låter som att den kommer från Skellefteå, bara för att en grupp har gjort en låt som de tänkt att ägna åt Cluben betyder inte att vi måste svälja hela betet med kroken.
En sådan dialog minskar sannolikt risken för onödig irritation eller ogenomtänkta beslut. Vissa saker kan säkerligen kännas “lite fräscha” eller “roliga” på kommunikationsavdelningen/eventfolket men landar inte väl. Vi har en eventspeaker som är en clown, ylar om att Little är minst men väst på line-up, skriker spelarens namn 3 gånger vid mål, uppmanar publiken att stå upp/heja mer och havererar totalt på presskonferenser. Det är en person som faktiskt representerar Linköping Hockey Club och gör det uselt.
Den nya grafiska profilen ser ut att vara gjord i paint. Många allsvenska lag, våra tidigare stora rivaler HV och SSK har betydligt snyggare grafisk profil vilket säger en del. För att prata marknadsspråk så är ju paketeringen av en produkt ack så viktig. Det har vi inte insett. Behandlar man “produkten” som skit blir marknadsvärdet detsamma. Eller som jag själv utrycker: En av mina stora kärlekar. Sluta behandla min kära på det här usla sättet.
Edit: I Ståplats podcast gästar Niklas Nibell som berättar att han dels tyckte att Jodel jump fungerade mycket bra samt att han hade “några låtar på lager”. Citat: “Ska vi byta mållåt som jag har en liten plan för så ska det vara något som har en lokal förankring, som folk kan relatera till och som blir vår på riktigt. Det är inget som man bara går in på Spotify och hittar”. Det uttalandet har väl åldrats sisådär va?
