Metallica nu säger ju statistiken något annat, men jag tyckte Myrenberg var riktigt bra igår när jag såg matchen. Räddade väl öppet mål nångång och tyckte han spelade sig fint ur egen zon. Men det var känslan när jag kollade. Max däremot kändes skakig, minst sagt.
Inte för att jag säger det är rätt, men Örat gjorde ju en riktig tabbe vid egen blå igår, nån onödig dragning mellan benen och blev av med pucken, efter det såg jag honom inte direkt. Kan ha varit det som påverkade igår iallafall.
Men lite märkligt sett över ett par matcher. Han och Myrenberg/Max borde konkurrera om istiden.
Jag skulle kunna tänka mig att man satt sånt hårt fokus efter starten på att sätta ett strukturerat defensivt spel och anser att de mer rutinerade backarna har lättare att följa det än Öhrqvist. När allt svajat så mycket kanske man inte anser sig ha råd med ”juniorentusiasmen” utan vill ha det mer enkelt. Sen började man vinna matcher och ville väl inte ändra i backparen i onödan. Ett poäng-viktigare-än-allt, synsätt helt enkelt. Säger inte att det är rätt, men jag gissar att det är lite åt det hållet. Gillar Öhrqvist skarpt men inte säker på att just hans spel skulle öka lagets defensiva styrka.
Problemet är väl egentligen att vi har för många liknande spelartyper på backsidan. Max, Myren och Öhrqvist har (eller ska åtminstone ha) samma styrkor.
