Något som verkligen glädjer mig att se (utöver den harmoni som verkar råda i laget och runt tränarstaben) är att vi äntligen ser riktigt jädra jobbiga ut att möta. Då menar jag inte bara att vi släpper in färre mål - utan att alla spelare smäller på i varenda sargduell, man står upp för sina junisar, om någon fulslår på Högga så blir de av med en tand osv. Varje gång. Byte efter byte. De åker på blåmärken och får samma mynt tillbaka.
Det var förmodligen detta man hade hoppats uppnå med Bert men istället är det hellugna och komiska Östman som håller ihop truppen på ett föredömligt sätt.
“Vi är ett lag och vinner och förlorar tillsammans, kommenterade Linköpings lagkapten Jonas Junland efter att ha gjort sitt första SHL-mål för säsongen.”
I många fall kan detta uppfattas som en klassisk klyscha men nu syns det ute på isen. Hatten av till Costmar också, den grabben är skoningslös och väldigt mångsidig. Hoppas han blir kvar en lång tid framöver.
