Lukkinen Elitidrott är ren och skär business, inte välgörenhet.
Precis så förhåller det sig! Det är alldeles för mycket av ”alla ska ha rätt till en det ena än det andra i samhället”. Allt är en mänsklig rättighet verkar det som. Sverige är på många sätt en välutvecklad och framgångsrik demokrati med högt välstånd (i flera avseenden dock ”not so much” längre tyvärr).
Vi har exempelvis ”råd” att tillse barn och unga växer upp i en bra miljö med många möjligheter till utbildning och god hälsa för personlig del och för hela samhällets framtida utveckling och välmående. För idrottens del i allmänhet innebär det att vi ska kunna erbjuda stora möjligheter erbjuda så många som möjligt en meningsfull och utvecklande fritid. Vi i LHC har exempelvis i överenskommelse med kommunen lovat erbjuda ”alla som vill upp till och med U14” spela hockey med oss. Vi tar ansvar för att ha en organisation som klarar detta och får som motprestation ett ekonomiskt stöd. Förhåller sig säkert på liknande sätt för andra sporter/idrotter.
Men när man närmar sig vuxen ålder finns inte längre detta ”samhällets ansvar”. Vill man fortsätta utvecklas och hålla på med sin idrott krävs ett stort eget engagemang och det är inte säkert det finns möjlighet för ”alla som vill”. Alla som sysslat med elitidrott vet vilket oerhört driv som krävs för att bli så bra som möjligt. Stora uppoffringar ekonomiskt och med sin tid. Det mesta utanför idrott och skola får man avstå ifrån för att nå sin dröm, sen är det ett ytterst begränsat fåtal som når hela vägen och kan livnära sig på sin idrott. Självklart är det även väldigt olika hur man premieras ekonomiskt beroende på idrott, vissa får skyhög ekonomisk kompensation för sina insatser medan andra knappt får ett öre ens som världselit.
Självklart ska vi ha ett jämlikt samhälle, tror den absoluta majoriteten är ense om det. Pojkar och flickor ska inte exkluderas eller särbehandlas beroende på kön. Men för min del så handlar inte möjligheten bedriva elitidrott om kön utan om precis det som @Lukkinen är inne på. För utövarna är elitidrott en verksamhet med ett tydligt egenvärde. Möjligheten utöva sin idrott på absolut högsta nivå och förhoppningsvis kunna göra detta mot en ekonomisk ersättning.
Frågan är då ”vem som ska betala”? Svaret måste vara rätt givet, de som får någon form av ”kompensation” betalar. Blir man underhållen, upplever spänning och bjuds på prestationer på högsta nivå så är man beredd betala. Sponsorer som vill förknippa sitt varumärke med verksamheten betalar också.
Men finns inte förutsättningarna få in pengar till verksamheten så kommer den inte vara bärkraftig över tid. Det är som vilket företag som helst, vilken verksamhet som helst. Finns ingen efterfrågan kommer verksamheten att försvinna. Elitidrott är affärsverksamhet.
Det har varit likadant inom herrarnas hockey. Våra första svenskar som åkte över till Nordamerika fick inte mycket till ersättning ekonomiskt. Idag har lönerna i exempelvis NHL ökat lavinartat, eftersom det finns en efterfrågan och människor är villiga att betala, för spänningen och underhållningens skull.
Jag är medveten om att det kan finnas många invändningar mot det här resonemanget. ”Alla” får inte/har inte samma möjligheter ens i Sverige. Men jag tycker ändå, om man begränsar sig till LHC och till hockeyn, att vi gör rätt mycket för att tillgodose en verksamhet för alla. Vi strävar efter att få in fler flickor i hockeyn. LHC och ÖIF har satsningar specifikt för flickor på olika sätt. Man kan välja att spela i ”mixade lag” eller i rena flicklag i LHC. ÖIF jobbar varje säsong med flicklag till TV-pucken (Stålbucklan), där det största hindret egentligen är en för liten bas (för få intresserade).
Vi försöker skapa en jämlik verksamhet på ungdomssidan som är ”för alla” oavsett kön. Men när man blir äldre (U15+) kan vi inte längre ta ett samhällsansvar där alla garanteras en plats. Lika lite som någon förening inom idrotten kan garantera att alla får bli elitidrottare. Ett litet antal (någon procent) av alla barn/unga som börjar med hockey tar sig hela vägen till ett avlönat jobb som spelare på seniornivå.
Vid någon punkt får man välja. Ha möjlighet till rekreationsidrott för alla vuxna är ett fint mål men ytterst politikens ansvar. Men elitidrott måste stå på egna ben och bära sina egna kostnader, för precis som Lukke skriver ”det är inte välgörenhet”.
