Tror snarare att det är såhär det känns att ha ett lag som spelar för varandra.
Om det blir fler matcher laget spelar så kan jag inte svara på. Men just nu skiter jag i det, jag har längtat efter detta så länge. Så jag är som en heroinist som kommit ut från rehab och äntligen får in värmen i kroppen igen.
Det är inte att man vinner, utan hur man vinner. Och där tänker jag att Högberg är ”bara” lika viktig som Jeppe, Russel, Little, Ljung (faktiskt!), Eddie och typ alla andra backar. Och sen halv juniorlaget då…
