Jag startade den här tråden 5 maj i år, när vaccinationerna kommit igång lite mer på allvar och vi alla trodde (hoppades) på en lösning som skulle vara hållbar. Det är rätt intressant läsa de första inläggen och vad vi trodde då, relativt läget nu.
Det som tydligast tillkommit i dagsläget är väl vaccinationsbevis och en uppdelning av samhället mellan vaccinerade/ovaccinerade.
Alla äger besluta om sin kropp och sin åsikt, det är väl viktigast av allt, annars kan man lika gärna söka asyl i Nordkorea hos Kim.
För min egen del ser jag det så här, utan att argumentera med eller mot någon.
Hela pandemistrategin har gått ut på att skydda vården, sköra och samhället i stort. Vad gäller det senare primärt barn och deras rätt till utbildning och socialt umgänge. Varje åtgärd måste balanseras mot dess konsekvenser.
För mig var vaccinet lika naturligt som att mina barn är fullvaccinerade i det ordinarie vaccinprogrammet. Jag valde att vaccinera mig för mitt eget skydd samt för att ta ett samhällsansvar. Jag övervägde såklart som alla andra vilka risker som kan finnas med en ny teknik (mRNA), men kom fram till att jag litar på vetenskapen. Covids härjningar då vaccinet kom syntes mig värre än eventuella biverkningar.
Jag tror inte på en kabal eller världsregering som använder vaccinet för att kontrollera eller spåra oss. Vi ställer alldeles frivilligt upp på det via vårt digitala levnadssätt ändå där inga aktiviteter är dolda. Dessutom har det länge funnits andra vaccin man i så fall kunnat använda som bärare (mässling, stelkramp, smittkoppor exempelvis).
Risken för mutationer som rundar vaccinet har jag hela tiden uppfattat man varit högst medveten om och varnat för. Bästa sättet undvika mutationer är att vaccinera brett.
I dagsläget är förhållandet smittade/inlagda/IVA/avlidna ett helt annat (mildare) än innan vaccinet kom. Vaccinet skyddar, åtminstone just nu, mycket bra mot allvarlig sjukdom och död. Men det verkar ha kortare verkningstid än önskat.
Vaccinerade riskerar smittas och sprida smitta i högre utsträckning än vad man hoppades på.
Idag kom FoHM med sitt remissvar kring ytterligare användning av vaccinationsbevis och jag tycker det framgår mycket tydligt att dom inte anser att det löser hela problemet eller ens är lämpligt överallt. Det måste till andra kompletterande åtgärder.
Vården är igen extremt ansträngd, men långtifrån endast pga covid. Det är slutkörd personal, RS, flunsa, magsjuka och vårdskuld.
Jag hoppas snart få dos 3, av samma skäl som jag tog 1 och 2. Däremot kommer jag personligen minimera mina kontakter med andra, undvika delta i sammanhang med mycket folk eller resa för att försöka bidra till minskad smittspridning av infektioner generellt. Jag kan avstå detta en tid tills vi ser vart allt detta tar vägen, vaccinationsbevis eller ej.
Jag kan förstå argumentet att vaccinationsbevis blir mindre och mindre gångbart som argument för ovaccinerade med tanke på hur vaccinet har visat sig fungera. Men det innebär inte att jag väljer avstå vaccin, men det är ju mitt högst personliga beslut.
