Slottsvakten Usch. Tiden stod still när pucken hamnade hos Gerhardsson med tre sekunder kvar. Livet passerade i revy. Ångest av sällan skådat slag. “Det är f-n inte SANT!”. Får fortfarande ångest när jag tänker på det.
Busseresan hem. Alla var knäpptysta, mentalt helt slutkörda. Satt och lutade huvudet mot fönstret, tyst, med ett leende hela vägen hem. What a day!
