Mycket spekulationer och teorier här. I en perfekt värld hade vi haft möjlighet att ha en topp-målvakt med en “coming man” bakom. Det har vi inte, sett till ekonomi och attraktionsvärde. Realistiskt sett ska vi vara nöjda med Rautio (som jag ändå känner hyfsat förtroende för) tillsammans med en junis-målvakt. Vi har trots allt fostrat en en del bra sådana. JJ är givetvis en vi drömmer våta drömmar om, men är han ens intresserad av en andrafiol i LHC? Eller är han ett förstaval i SHL?
Gordon? Någonstans måste vi räkna produktion kontra pris. Att vara den som hoppar högst vid seger ingår inte i den ekvationen. Låt vara att han är en poppis figur, men är han det i omklädningsrummet?
Kolonin av Finnar är en annan fråga. Kärki tillför karaktär. Inte flashig, men gör ett jobb som få andra. Rissanen, ja tack, har anpassat sig till SHL. Ojamäki? Nja, behöver steppa upp.
Backar? Varför dissar somliga Lundmark? En av få med plusstatistik (+2), 1 ynka pinne bakom Max Lindroth (-3). Låt vara att speltiden påverkar, men ska vi fortsätta skeppa talanger till motståndarlag där de blommar ut? Hål i huvudet i så fall enl. mig. Bäckman given. Han kommer bara att vara ännu bättre nästa år. Kreü? Har lärt sig massor i en större roll. Ge han chansen.
Generellt, vi tittar avundsjukt på andra lag som ger “de yngre spelarna” chansen, och skriker genast efter att vi ska följa den trenden. När det inte levereras (i sanningens namn pga. ett i grunden dåligt lag) ger vi oftast dessa skulden och skriker omvänt efter spetsvärvningar (eftersom andra lag som sladdar i tabellen gjort så). Men spets kostar. Och en EP-värvning är som regel inget bra alternativ, det har vi ju sett…
Mycket svammel här, men jag tror att vi måste “mätta mun efter matsäck”. Vi har inte råd att vara Växjö eller annat lag. Vi måste hitta en mix av stabilitet, erfarenhet, kompetens parat med ungdomlig talang och utveckling. Utan att riskera ekonomin.
My 5 cents.
