alfie Men samtidigt, vad har han haft att jobba med? Ett bottenlag behöver betala dubbelt(?) jämfört med ett lag där du hade en chans att vinna något och stärka aktierna på marknaden för en spetsspelare. Basen av juniorer (med potential för SHL) var tidigare ganska skral. Och detta i en ekonomi som var i ruiner.
Det finns sportchefer som gjort guld av sand, typ Kentää. Men det i lag som som egentligen inte har pressen att blanda sig i något slutspel. Värva en no-name, ge dom fria tyglar, och ibland lyckas det. Inte till slutspel eller några titlar, men kanske hänga kvar i den serie man spelar i. Kentää lyckades, “Nubben” Norberg gjorde det inte, trots avancemanget till SHL, men där tog det stopp. Och i år, trots ett nytt avancemang, ser det lika illa ut.
Vi slits ju alla mellan att “Ge junisarna chansen”, och “Värva en pålitlig målskytt”. Man värvade 2 “pålitliga målskyttar” i form av Gibbons och Maxwell. Men ingen av dom har ju funkat. Varför? Kulturellt? Vana att få mera fria tyglar? Tuffare serie?
Analysen borde handla om vilka spelare som passar för SHL, för det är en STOR skillnad med ett taktiskt uppstyrt spel i SHL jämfört med Alp-ligan, och till stora delar Finska Liiga. Och här har väl inte Pajen lyckats helt. Dock, med passusen att Ojamäki (t.ex.) säkerligen hade lyckats bättre med en annan tränare än Bert…
Så, kontentan enl. mitt sätt att se det, är att karaktären på spelaren måste vara en lagspelare van att underordna sig ett spelsystem. Inte bara tro på sin förmåga att producera poäng (tidigare i en bra liga eller nyligen i en sämre).
Har Pajen lyckats här?
